I september har de krispaket som regeringen lanserade för att motverka pandemins effekter varit aktiva i sex månader. Det börjar bli dags för uppföljning och för företagen att fundera över sin situation och vilket stöd de behöver framöver. Det är inte alltid ett lätt beslut. 

Det värsta med coronapandemin för samhällsekonomin är osäkerheten. Hur länge kommer restriktionerna vara kvar? När kan vi börja resa igen? Hur kommer råvarupriserna påverkas av att många fabriker har tvingats hålla stängda? Vi slänger oss med prognoser hit och dit men ingen vet vad resten av året kommer föra med sig, hur mycket BNP kommer sjunka, vilka och hur många som faktiskt blir av med jobbet. 

Det är ett svårt läge för företagen som just nu funderar över hur de ska agera framåt – och det märks i siffrorna. Tillväxtverket är myndigheten som godkänner permitteringar, regeringens största åtgärd i krisen. Sex månader var den första gränsen för ansökningar och de företag som permitterat personal behöver nu därför bestämma sig för vad de vill göra härnäst. Att fortsätta låta sina anställda jobba mindre, eller gå tillbaka till full tid? Enligt siffror från myndigheten har 46 procent, 27 600 arbetsgivare, fortfarande inte lämnat besked om de vill fortsätta med permitteringar eller inte. 

Frågan har flera bottnar. När krisen var akut tidigt i våras så var permitteringar ett av de snabbaste och mest effektiva verktygen att ta till. Minska arbetstiden och låt staten stå för en stor del av kostanden i stället för att säga upp anställda när arbetsuppgifterna försvann. Ju längre tiden går desto mer problematisk blir situationen. 

Själva poängen med permitteringar är att de anställda ska ha kvar i nästan hela sin lön, för att inte skapa för många akuta situationer med människor som behöver sälja sina tillgångar eller vända sig till socialbidrag. Men villkoret för detta är att de inte får jobba. Det skulle vara fusk och direkt motverka permitteringarnas syfte. 

När månaderna tickar på och permitteringar, tillsammans med distansarbete, fortsätter blir allt fler anställda alltmer sysslolösa. Det går att se på de företag och tjänster som gått bra under pandemin vad människor gör i stället, de fixar i trädgården, renoverar, bakar bröd. Förr eller senare börjar alltfler bli allt mindre aktiva. Svenska Dagbladet hade i veckan en artikel som visade på just detta, att svenskar arbetar färre timmar än någonsin. 

En annan av regeringens reformer var att tillfälligt förändra reglerna för a-kassan när pandemin bröt ut, det innebar att det gick snabbare att kvalificera sig och att man sedan kunde inneha den under en längre tid. A-kassa fungerar på samma sätt som permitteringar, den som får ta del av stödet får inte jobba. Det är mot reglerna att sysselsätta sig lite under tiden, i stället är det passivitet som uppmuntras. 

Det säger sig självt att detta är en farlig kombination. Alla som har en fast anställning kommer hålla hårt i denna och inte våga ta risken i att söka ett nytt jobb. De som är permitterade, men även de som jobbar helt hemifrån, kommer längre och längre bort från sina vanliga rutiner i jobbet. De med a-kassa har inga incitament att exempelvis försöka starta eget under tiden eftersom de då inte längre får behålla a-kassepengarna.

Så kan vi inte ha det. Sveriges konkurrenskraft kommer växa sig starkare om fler personer nu tar nya risker, inte på att de renoverar sommarstugan.