Det går inte så fort, men Tystbergaborna är ganska härdade vid det här laget. Men nu finns i alla fall tre alternativ för hur skolan och förskolan i Tystberga ska utvecklas, två av dem är vettiga (SN 9/6).  

Nils Ljunggren från föräldraföreningen sätter fingret på en öm punkt. Även om det flyttar in barnfamiljer till närområdet är det inte givet att dessa väljer att sätta sina barn i den lokala skolan. Varje förälder gör vad han eller hon tror är bäst för sina barn. Skolan måste inge förtroende.

Den långa svåra tiden för skolverksamheten på orten är inget som tvättas bort i en handvändning. Det kräver skarpa beslut i gott tempo samt att ansvariga politiker håller noggrann koll på vad som sker också framöver. Skolan behöver rustas, inte bara i form av bättre lokaler utan också på ett sätt så att lärare och förskollärare, föräldrar och barn känner uppskattning för sin arbetsplats och sin skola. Det handlar också om hur dialoger fungerar, om trygghet, trivsel och tillförlitlighet. 

Ingen av gruppledarna i Nyköping eller i den politiska ledningen har missat behovet av att visa färg i frågan om skolan i Tystberga. Under förra höstens skolturné på landsbygden var den diskussionen också uppe i ett längre samtal när barn- och ungdomsnämndens politiska ledning kom på besök. 

Beskedet om alternativen till åtgärder är nu framlagda. Att inte göra något är ingen rimlig väg framåt. Det står mellan att rusta upp och bygga om i befintliga lokaler eller bygga nytt. 

Nu gäller det att välja. Den kommunledning som säger sig se att landsbygden och inte bara staden ska växa, måste också visa det i praktisk handling. Då blir det mer liv i Tystberga.