”Det är dags för oss att lämna dessa löjliga krig utan slut”. När den amerikanske presidenten Donald Trump ger sig i kast med att sprida korta budskap via Twitter är det ofta grovhugget och obalanserat. De där orden om löjliga krig är hans förklaring till att USA drar undan sina trupper och släpper turkiska trupper längre in i inbördeskrigets Syrien. 

Detta sker till priset av att USA:s stöd till SDF, syriska rebeller med stora inslag av kurdiska väpnade styrkor som vill nå självstyre, urvattnas. Dessa styrkor har spelat en stor roll och betalat ett högt pris i människoliv räknat, när terrororganisationen IS och dess försök till kalifat krossades. Vad som händer är i Trumps ögon inte längre USA:s problem.

De turkiska militära intressena är i första hand riktade mot just kurderna, inte mot IS-terrorister eller annan islamistisk millis. Kurdiska grupper som söker självbestämmande finns inte bara i Syrien, utan även i Irak, Iran och i Turkiet. Därav konfliktytan.  

Det i Trumps ögon löjliga kriget kan därför snart vara ett blodbad på nytt – i strider mellan turkar och kurder. Detta är ännu ett exempel på hur Trump-doktrinen bidrar till en mer osäker värld. Det är en värld där despoters styrka möter svagare motstånd och där västvärldens demokratier inte längre kan räkna med att USA:s president agerar för att främja andras längtan efter demokrati och frihet från diktatur.  

I det här aktuella fallet lämnar USA inte bara kurderna i sticket. Trump ger också friare tyglar åt den Iran- och Rysslands-stödda syriska diktaturen såväl som den allt mer totalitärt agerande turkiska regimen. Om dessutom IS-terrorister från de i dag kurdiskt kontrollerade fånglägren sprids vind för våg kan det ge nytt syre åt islamistisk terror i Mellanöstern och angränsande områden.