I ett par artiklar har SN (22/2, 25/2) berättat om Lise-Lott Carlssons försök att återlämna sjukvårdsmaterial som har förvarats i hennes hem under den nu bortgångne makens cancervård. De plomberade lådorna ska slängas. Det är inte svårt att hålla med henne om att det känns onödigt att lådorna ska kastas bort. När de inte ens är i närheten av använda.
Intressant nog visar det här fallet att vården tar skyddsfrågorna på största allvar.
Vi har växt upp i ett samhälle som hellre lyfter värden som lappa och laga än slit och släng. Den sparade kronan är den bästa. Hushållande med resurser går igen på de flesta områden. Släng inte det användbara, återbruka och återvinn. Att vi är sprungna ur ett fattigare Sverige, jordbrukssamhällets krassa vardag, går inte att ta miste på.
Inte undra på att sund spara-moral krockar när exempelvis vården vill kasta materiel som för en utomstående verkar vara självklart att ta till vara på.
Här vore det väl lämpligt för en ledarsida med grön politisk färg att understryka att arbetet inom vården med det resurssnåla är högaktuellt. Att nyttja så mycket som möjligt, att återvinna hellre än slänga. Att ompröva riktlinjer för att söka smartare lösningar. För det behövs. Det som inte kunde renas förr kanske kan vara brukligt i övermorgon.
Fast för den som ska ta avgörande beslut är det tyvärr bara nu som gäller.
Inom vården tar man det säkra före det osäkra, på goda grunder. Det är inte kostnadsfritt och kan tyckas vara slöseri med plomberade förpackningar. Men när det kommer till vård, smittorisker och skydd, ska vi nog vara tacksamma för att det säkra är det styrande normen i svårbedömda lägen.