Den digitala världen blir alltmer relevant i våra liv. Den genomsnittliga användaren tillbringar i dag så mycket som sex timmar på internet varje dag. Digitala plattformar- och tjänster blir allt viktigare i våra arbeten såväl som på vår fritid.
Därför är det inte alls förvånande att det här har gett upphov till politiska konflikter. Ipredlagen, FRA-lagen och EU:s upphovsrättsdirektiv är några exempel. Den huvudsakliga konfliktlinjen har varit vilka rättigheter från den fysiska världen som ska gälla även i den digitala - och hur de ska gälla.
En rimlig utgångspunkt borde vara att våra mänskliga rättigheter ska vara oberoende av medium, i det digitala och det fysiska. I FN:s deklaration om mänskliga rättigheter sägs ju rättigheterna vara universella. Det är också en ståndpunkt FN självt antog i resolutionen The promotion, protection and enjoyment of human rights on the Internet, 2012.
Trots det är mänskliga rättigheter i den digitala världen ofta ifrågasatta. Den senaste konflikten rör det kontroversiella EU-förslaget chat control. Det innebär att alla som tillhandahåller en digital tjänst blir skyldiga att skanna användardata för att sedan tillgängliggöra resultatet för statliga myndigheter. I spetsen för detta står Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson. Förslaget har kritiserats hårt av många sakkunniga, däribland Stefan Axelsson som är professor i digital forensik vid Stockholms Universitet, intervjuad av SVT:s nyheter.
Det uttalade syftet med chat control är att motverka spridning av barnpornografi på internet. Även om intentionen är lovvärd innebär chat control att ingen längre kommer kunna kommunicera digitalt utan en statlig inblick. När väl den kontrollerande infrastrukturen finns på plats, då är det ganska lite som talar för att övervakningen i det långa loppet skulle begränsas till endast barnpornografibrott. Frestelsen skulle vara stark att bredda övervakningen till sådant som risk för narkotikasmuggling eller internationell terrorism. I det läget skulle vi få en ännu större övervakningsapparat än vad som nu föreslås. I detta öppnas dörren till ett övervakningssamhälle som närmast går att finna i dystopier.
Den massövervakning som blir tillåten i dag kommer också att kunna användas av framtida makthavare. Det finns tyvärr inga garantier för att dessa är demokrater. De verktyg som först används för att jaga pedofiler eller terrorister kan användas till jakt på oppositionella röster, på sexuella minoriteter eller religiösa grupper. Riskerna är stora, mycket stora.
I den fysiska världen skulle motsvarigheten till chat-control vara att alla EU-invånare hela tiden tvingas bära en mikrofon. Inspelningen skulle sedan skickas vidare för behandling av en statlig myndighet. Ett sådant förslag skulle snabbt förkastas som en alldeles för långtgående rättighetskränkning. Den digitala motsvarigheten står nu inför dörren.