Krisen längs den polsk-belarusiska gränsen fortsätter. President Aljaksandr Lukasjenka har likt Turkiets Erdoğan gjort staten till ett transitland för migranter från Mellanöstern. Den öppna gränsen följs dock inte av ett öppet hjärta. Tvärtom utnyttjas migranterna som brickor i ett farligt spel från Belarus och Rysslands sida mot EU.
Konflikten mellan EU och Belarus har varit omfattande sedan sommaren 2020, då Lukasjenka tagit ett allt hårdare grepp mot oppositionen. Förra årets "val" ledde till historiska demonstrationer i huvudstaden Minsk och i hela landet. Detta ledde i sin tur till en massiv repression från regimens sida. Oppositionella har trakasserats, kidnappats och mördats. Blodet rinner från Lukasjenkas händer och förtrycket lär inte minska.
EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell meddelade i söndags att Bryssel kommer att bredda sina sanktioner mot Belarus. Dessa kommer innefatta flyg och turistbyråer som misstänks bedriva människosmuggling, genom att exempelvis dela ut turistvisum till migranter som ämnar att illegalt korsa gränsen till Polen (Reuters 14/11).
Migrantsituationen är inte något som har uppstått av sig självt, utan det är en systematisk kampanj för att sätta press på EU. Krisen vid den polsk-belarusiska gränsen hade inte uppstått om inte Lukasjenka-regimen medvetet och illvilligt hade låtit utsatta människor köpa en biljett till vad dessa trodde var vägen till ett bättre liv i Europa. Det är en sorglig historia – och migranterna som lyckas ta sig över gränsen grips av polska myndigheter.
Den belarusiska regimen tar inget som helst ansvar för de människor som har tagit sig till landet för att försöka ta sig vidare illegalt till EU. Bilder på familjer som sover ute i kylan sprids på nätet, samtidigt som den belarusiska militären bokstavligen försöker pressa dessa människor över gränsen. De migranter som inte klarar av att korsa gränsen, eller som skickas tillbaka från Polen, rapporteras att ha blivit straffade av den belarusiska militären (The Washington Post 13/11). Belarusisk militär rapporteras exempelvis ha vägrat att ge migranterna mat eller vatten, liksom att de stulit tillhörigheter och misshandlat dem.
Den humanitära krisen i Belarus är ett fruktansvärt exempel på hur en diktatur utnyttjar utsatta människor för att försöka pressa sina grannländer till politisk kapitulation. Lukasjenka skyr inga medel för att sätta stopp på västvärldens kritik och sanktioner.
Med regimen i Ryssland tätt bakom den belarusiske diktatorn riskerar den här krisen att eskalera militärt. Belarus och Ryssland meddelade under fredagen att de genomför en gemensam militärövning vid gränsen till Europa (AFP 12/11). Det faktum att Belarus drar igång en militärövning i samband med migrantkrisen understryker att det som pågår vid gränsen till Polen inte är en slump. Det är en strategisk del i den större konflikten med EU.
Den politiska konflikten riskerar därmed att växa på alla fronter, vilket ökar osäkerheten för samtliga parter. Utöver migrantkrisen och den militära upprustningen är vintern på väg. El- och gaspriserna har skjutit i höjden i Europa och Lukasjenkas nästa steg kan enligt diktatorn själv vara att stänga av gaskranarna till Europa (DN 11/11).
Skurkstaten Belarus har flyttat fram sina positioner. Den stora frågan nu är vad EU tänker göra åt saken. En kall vinter väntar Europa. Måtte den inte vara lång.