Det måste finnas en balans där medborgarna kan vara trygga med att de äger sina egna uppgifter.
De vet var du bor i Nyköping, jagar rätt på ditt personnummer, årsinkomst och vilken bil du har. Uppgifter om dig blir mer vända för andra, med skumma avsikter, än de är för dig. Det är ett samtidsproblem.
Ett antal kapitel i grundlagen gör Sverige i princip världsunikt. Det är samma sektion som gör att svenskar får så mycket information från myndigheterna, men också om varandra. Offentlighetsprincipen är en grundpelare i Myndighetssverige, men att vi har tillgång till stora mängder information om varandra har inte bara fördelar.
Offentlighetsprincipen infördes redan under 1770-talet och har haft stor del i att bygga förtroende för det svenska myndighetsväsendet. Det är därför ganska lätt att granska den statliga maktutövningen – och det har blivit synligt för medborgarna hur myndigheterna fungerar.
Varje dag hålls hundratals förhandlingar i svenska domstolar som är öppna för alla att besöka. Beslut från i stort sett varje myndighet kan begäras ut. Det är viktigt för den svenska demokratin och rättsstaten, men samtidigt har den enkla tillgängligheten fått mer besvärliga konsekvenser för enskilda. Sådant som var helt omöjligt att förutse på 1700-talet.
Med en enkel googling är det möjligt att finna adress och telefonnummer till i stort sett alla som inte aktivt valt att dölja sina uppgifter. Den som önskar gå steget längre kan ringa till Skatteverket och fråga efter en persons personnummer eller en persons årsinkomst. Denna rätt är grundlagsskyddad på samma sätt som beslut från Migrationsverket eller domstolarna är.
SVT:s Uppdrag Granskning har visat hur databaser med personliga uppgifter underlättar för ligor som sysslar med telefonbedrägerier. Detta har följts av förslag på att begränsa möjligheterna i denna typ av databaser.
Även om tillgängligheten skulle minska om det krävdes någon form av tillstånd för att samla denna typ av uppgifter, kvarstår fortfarande att uppgifterna i grunden är offentliga hos myndigheterna. Det går med lätthet att begära ut fordonsuppgifter för att se var det finns fina bilar eller andra attraktiva fordon att stjäla – eller adressuppgifter för att kunna åka hem till någon för att skrämmas.
Det går med lätthet att begära ut fordonsuppgifter för att se var det finns fina bilar eller andra attraktiva fordon att stjäla.
Det är i grunden något bra att statsmakten inte per automatik undanhåller medborgarna information, men förtroendet som detta bygger på riskerar att skadas om en person till exempel blir utsatt för ett brott som gjorts möjligt för att myndigheter lämnat ut uppgifter. För att motverka detta behöver regleringen ses över.
Myndighetsutövningen är och ska vara offentlig, men det måste finnas en balans där medborgarna kan vara trygga med att de äger sina egna uppgifter. En flera hundra år gammal princip måste anpassas till nutiden.