Hösten är här, men allt är inte som vanligt. Även om allt fler börjar tumma på allt vad social distans heter. Arbetssituationen har för många inte förändrats avsevärt från vårens distansering. Folkhälsomyndigheten rekommenderar hemmajobb (för den som kan) fram till årsskiftet, men vad händer när ett vaccin väl finns på plats? Mycket pekar på att inget kommer gå tillbaka till hur det var förr, åtminstone inte i kontorslandskapen.

Ett symptomatiskt tecken för de coronatunga tiderna är att videokonferensmediet Zoom gjort en rekordvinst under 2020 (DN/TT, 1/9). Medan vanliga företag inom exempelvis besöksnäringen fått se sin ekonomi på branten till avgrunden har techbolagen blomstrat. Virustiderna har onekligen förändrat våra beteenden, inte minst på jobbet. 

För de som kunnat har arbetet främst skett på hemmaplan sedan mars. Nu – ett halvår senare – verkar den sociala distanseringen pågå för en lång tid framöver. Det är ännu höljt i dunkel huruvida ett vaccin finns att tillgå under det första kvartalet 2021. Ett vaccin hade öppnat upp för fler att återgå till kontorsjobb och fysiska studier á la Dolly Partons ”working from 9 to 5”. Frågan som vi alla bör ställa oss är huruvida vi vill och bör återgå till de tidigare arbetskulturella normerna som Parton så käckt sjungit om? 

Det ensidiga hemmajobbandet har satt sina spår på husfriden när hela familjen samsats om samma arbetsyta – dag in och dag ut. Den arbetssituationen har varit allt annat än bra. Vi måste dock se det för vad det var och vad det fortfarande är: en nödlösning. Ingen människa mår bra av att arbeta hemifrån varje dag i flera månader, utan att träffa kollegor eller vänner. Det är inte heller det som föreslås när vi lämnar pandemins arbetssituation bakom oss.

Efter ett halvår av distansarbete har vi lärt oss mer om oss själva, såväl som vad som är skillnaden på kvalitet och kvantitet. Distansarbete betyder inte nödvändigtvis att kvaliteten minskar för själva arbetsinsatsen. Tvärtom kan möjligheten (läs: inte tvånget) till ett par dagars hemarbete öka variationen, flexibiliteten och välbefinnandet för personalen. Varken strängt distansarbete eller den motsatta varianten – nitiskt kontorsslavande – kommer skapa bättre arbetsresultat. Det krävs en balans – en lagom övervägning mellan vad som är nödvändigt eller öppet för flexibilitet i var vi sitter och arbetar.

När vi slipper pendla in till jobbet i storstäderna öppnar det upp för mer tid med familj, hobbys och friskvård – och därmed minskad vardagsstress. När pendlingen uteblir finns mer tid till att göra sådant som tidigare inte fick plats i ett hektiskt veckoschema. Att slippa pendla in varje dag ger onekligen ett större välbefinnande för många, men att enbart arbeta hemifrån kan likväl skapa olustkänslor från isoleringen. Här krävs det att vi tar till oss både de goda och de onda erfarenheterna från pandemins 2020.

Det som var förut kommer inte komma tillbaka när vi vet att distans inte är synonymt med förslappning. Vi alla är olika sett till vad vi behöver för att öka motivationen och koncentrationen när vi jobbar. En sak som är säker är att arbetsgivare hädanefter kommer att nästintill bli tvungna att erbjuda distansmöjligheter till sina anställda, om de inte vill uppfattas som omodernt obsoleta. Tvärtom bör vi, där det går, omfamna tekniken och den flexibilitet som testats under årets minst sagt underliga situation. Frihet under ansvar gäller förstås även i detta fall – och det bereder vägen för ett arbetsliv som med stor sannolikhet kommer vara mindre stressigt och långt mer kreativt än tidigare.