Journalisternas makt över valrörelsen är överdriven. 2022 var det i högre grad partierna som fick sätta dagordningen och driva sina frågor. Dessa slutsatser finns i rapporten Valet 2022: Politiken, medierna och nyhetsagendan från Institutet för mediestudier. Ämnena Brott och straff, ekonomi och energi tuggade i sig närmare 40 procent av allt medieutrymme.
Tidöpartierna fick debattera de frågor de ville, de vann valet - och de egna väljarna blev... rätt så missnöjda. Rundhänta löften kostar.
En mediestyrd valrörelse är inget ideal. Inte heller en där partierna gör som de vill. Den bästa valrörelsen är den som inte har en tydligt dominerande aktör, där mångfald och bredd tar plats.
Seriösa medier är tillförlitliga skildrare av partier, frågor och prioriteringar. De utgör också en bred arena för en del av partiernas kommunikation. Mediemakten över valdebatten är stor.
Partiernas egna budskap, fokuspunkter och tonlägen är den centrala delen av det demokratiska samtalet. Partiernas påverkan är inga asplöv i vinden. Utomstående granskare som synar det som sägs – och inte sägs, gör därför samhällsnytta.
Tiden med en ny regering kom raskt att präglas av väljarbesvikelse. Att tala om svikna vallöften när inte ens ett år har gått, är förstås vanskligt. Men de tre regeringspartierna – och Sverigedemokraterna – band mycket ris åt egen rygg. Allt skulle gå så snabbt, vara så enkelt. Detaljerna var som mest en suddig innehållsförteckning. Det gjorde att de nya ministrarna framstod som handfallna inför hantverket – och närmast överrumplade av maktutövningens alla växlar och spakar.
Att komma väl förberedd i detaljerna som en ny regering är A och O. Det arbetet hade Allianspartierna gjort inför maktskiftet 2006. Nu var det inte så.
Det mest påtagliga i detta var el-stöden och drivmedelspriserna. Två vardagsnära frågor som Tidöpartierna klassade som egen spetskompetens, och lanserade som Magdalena Anderssons och Socialdemokraternas skuldsedlar till samhället. Effektivt så, men för de väljare som köpte detta rakt av, kom besvikelserna över vad som levererades snabbt.
Nyhetsmedierna, enligt rapporten från Institutet för mediestudier, gjorde inte tillräckligt för att skärskåda rundhänta löften. "Journalistiken var närmast en spegel av partiernas prioriteringar", skriver forskarna i rapporten. Ytligheterna vann för lätt över detaljerna.
Känner då de vinnande partierna att de ägde urvalet av frågor och därmed valrörelsen? Nja. Sverigedemokraterna hemlighåller ju sin analys, så låt oss ta Moderaterna, näst störst i Tidökvartetten men störst i regeringen. I den moderata valanalysen slås fast att valrörelsens centrala frågor utspelades på den egna planhalvan. Den övergripande slutsatsen är att Moderaterna vann makten – men förlorade strategiskt viktiga väljare.
För bortom valrörelsers lättsmälta och ambitiöst insålda budskap finns ju det där med grundläggande värderingar.