SVT:s Uppdrag Granskning avslöjade i veckan att storbanken SEB har använts vid en misstänkt penningtvätt med koppling till den så kallade Magnitskij-härvan. Sergei Magnitskij var en rysk journalist som fängslades i Ryssland 2008 efter att ha avslöjat omfattande ekonomisk brottslighet i Ryssland. Han avled följande år i fängelset efter att ha nekats akutvård. Nu verkar det som att SEB utnyttjats för att tvätta delar av de pengar Magnitskij skrev om.
Banken uppgav i ett pressmeddelande att dess estniska verksamhet har hanterat runt 250 miljarder kronor från kunder som ”inte uppfyller dagens krav på transparens och/eller har koppling till verklig affärsverksamhet”. I klarspråk: de har hjälpt till att tvätta pengar från ekonomisk brottslighet.
Digital infrastruktur och lägre hinder för varor och kapital att röra sig över landsgränser har inte bara drivit på en fantastisk ekonomisk utveckling i världen, utan även en växande och global ekonomisk brottslighet. Den ekonomiska brottsligheten är inte sällan kopplad till politiska makthavare. I USA har hittills sex tidigare medarbetare till den nuvarande presidenten dömts för brott. Flera av dem för skattebrott eller ekonomisk brottslighet kopplad till Trump-kampanjen.
En annan växande ekonomisk brottslighet riktar sig direkt mot det offentliga genom olika former av bedrägerier. I Stockholms tingsrätt pågår just nu rättegångar mot två bolag som står åtalade för att stulit hundratals miljoner från sparare i premiepensionssystemet genom avancerade affärer med bolag på bland annat Malta och i Dubai. Nyligen avslöjades också att Iraks försvarsminister, på felaktiga grunder, får pengar från svenska Försäkringskassan.
Det finns ingen enskild reform som kan få bort den ekonomiska brottsligheten. I stället är det ett perspektiv som måste finnas med i allt, från bidragssystemens utformning till regler för företagande. Ett exempel på när politiker har missat detta är regeringens förslag om sänkt krav på aktiekapital för nya bolag. I sitt remissvar skriver Ekobrottsmyndigheten att ”aktiebolag används för att begå brott eller som ett led i brottslig verksamhet” och pekar på en ”ökad risk för ekonomisk brottslighet” med förslaget.
Ekonomisk brottslighet handlar inte bara om kriminella som försöker tvätta pengar från skumma affärer eller förmögna personer som vill undvika skatt. Det riktar sig i stor utsträckning direkt mot samhället genom att angripa våra välfärdssystem genom bedrägerier och vår demokrati genom att underlätta korruption. Det finns en stark koppling mellan ekonomisk brottslighet och det våld vi ser i samhället idag. Att bekämpa ekonomisk brottslighet är därmed att skydda vårt samhälle.
När brottsligheten blir mer invecklad och mer internationell behöver vi fördjupa samarbetet över gränserna. Det är därför synd att Sverige valt att ställa sig utanför den europeiska åklagarmyndigheten, som syftar till att utreda just ekonomisk brottslighet. Våra myndigheter måste också få mer resurser för att utreda ekobrott. Det är inte rimligt att ett hundratal personer utspridda över Finansinspektionen, Ekobrottsmyndigheten och Polisen samt de myndigheter som administrerar våra välfärdssystem ska hålla jämna steg med allt från banker, med mycket stora resurser, till kriminella ligor utspridda över flera länder.
Menar regeringen allvar med att knäcka den organiserade brottsligheten så måste bekämpandet av ekonomisk brottslighet prioriteras högre.