Putin-regimen hade nog en plan för hur Ryssland skulle hantera de ekonomiska konsekvenserna av att överfalla grannstaten Ukraina. Den räknade kallt med att EU:s medlemsstater, USA och många andra skulle reagera saktfärdigt och splittrat. Med stora ryska reserver i guld skulle effekterna av nya sanktioner kunna motverkas något.
Men omvärlden enades snabbare och starkare än väntat. Budskapen var rakare och redigare. Sanktionerna var skarpare och mer målmedvetet riktade, de underminerar Rysslands förmåga att föra krig över tid. Motmedlen var ingalunda perfekta, oförmågan att stoppa importen av rysk olja och gas till EU, är ett exempel, men likväl var det ändå kraft i bettet.
Den ryska ekonomin hade ett betydligt större behov av import från exempelvis EU än omvänt. Moskvabörsen tvingades stänga. Den ryska rubeln rasade. Internationella valutafonden räknar med att den ryska ekonomin kommer att krympa kraftigt under 2022. Förutsättningarna för Putinregimen för att hålla igång kriget blir alltså stadigt sämre även finansiellt sett. Internationella lån förfaller och förmågan att få in starkare valuta som dollar och euro försvagas ytterligare.
Ekonomiskt sett har regimen redan förlorat.
Utöver de militära motgångarna i Ukraina är det också så att ekonomin pressar regimen mot väggen. Även om Putin och ledarskapet i Kreml garanterat inte bekymrar sig för om vardagen skulle bli fattigare för ryssar i allmänhet, kan den egna propagandan bara ljuga till en viss gräns om det uppenbara. Tomma butikshyllor och stigande priser talar sitt tydliga språk, oavsett vad regimens papegojor gång på gång upprepar i tv.