Tidigare i år räknade EU-kommissionen med att Sverige under 2024 skulle få den lägsta tillväxten av alla medlemsländer. När man under juni släppte sin senaste prognos ser dock både Estland och Tyskland ut att gå sämre ekonomiskt än Sverige. Det beror dock inte på att Sverige ser ut att göra bättre ifrån sig ekonomiskt än tidigare bedömt, utan om att de två nämnda länderna ser ut att gå sämre.

Visst kan Ulf Kristersson (M) skryta om att skattetrycket nu är det lägsta sedan Gunnar Strängs (S) tid som finansminister (1955–1976). Men skrytet hjälper föga när vi samtidigt har en näringsminister i form av Ebba Busch (KD) som är på väg att bli den första borgerliga näringsministern att minska tillväxten. Regeringen har tappat styrfarten när det kommer till Sveriges ekonomi och det saknas ordentliga planer för att få igång tillväxten.

För att få igång tillväxten krävs reformer. En borgerlig regering som sätter stort värde i att den som arbetar ska få behålla mer av sin lön, måste också föra en politik som leder till att människor har ett arbete att gå till. Sverige har fortsatt hög arbetslöshet jämfört med resten av EU. Det finns tydliga brister i det svenska utbildningssystemet med försämrade resultat vilket gör det svårt att ta sig in på en redan dysfunktionell arbetsmarknad.

Samtidigt som Sveriges arbetsmarknad är icke fungerande och håller människor borta finns det stor brist på arbetskraft som till stor del beror på en demografisk obalans med fler äldre men färre unga som kan jobba. Framförallt i norra Sverige där det satsas stort på den gröna industriomställningen och ett flertal företag etablerat sig och satsar är bristen på arbetskraft stor. Regeringen saknar helt plan för hur framförallt företag i norr ska kunna rekrytera när man strypt invandringen och verkar helt blunda för problemen man har rakt framför sig.

Ebba Busch måste ta fram en tydligare handlingsplan för hur Sverige ska öka tillväxten och visa på hur hon tänker komma till rätta med problemen att företag har svårt att rekrytera arbetskraft. Att vara den första borgerliga ministern som är på väg att minska tillväxten är sannerligen ingenting att skryta om och därför borde hon också göra allt i sin makt för att vända utvecklingen. Diskussionen om förkortad arbetstid är exempelvis en sådan fråga där regeringen tydligare måste sätta ned foten. Tillväxt är kärnan i en välmående ekonomi och utan en sådan kommer även möjligheten att satsa på välfärd, klimat, utbildning, försvar och så vidare att kraftigt begränsas.

Att återkommande få smällar på fingrarna av EU-kommissionen vad gäller ekonomin, utbildning och klimat borde vara pinsamt för en regering som påstår sig värna om dessa frågor. I september har statsminister Ulf Kristerssons regering suttit vid makten i två år. Med tanke på hur snabbt man lyckas mangla fram förslag som rör lag och ordning borde man kunna komma på ett flertal åtgärder för att öka tillväxten.