Konstitutionsutskottet har riktat tydlig kritik mot justitieminister Morgan Johansson (S). Den Ă€r framförd i partipolitisk enighet. Johansson har stĂ„tt för ett antal uttalanden ovĂ€rdiga en minister. Han Ă€r för âglappkĂ€ftigâ, för att citera VĂ€nsterpartiets KU-ledamot Mia Sydow Mölleby.
Morgan Johansson Àr ett exempel pÄ en minister som gÀrna gyttjebrottas i sociala medier. DÀr möter han förvisso andra riksdagsledamöter som mer Àn gÀrna sÀnker sig till samma lÄga nivÄ, inte minst frÄn det största oppositionspartiet Moderaterna. Ett, bildligt talat, viftande med pickadoller likt en usel spaghetti-western mÄ klassas som verbalt underhÄllningsvÄld, men nÄgon seriös grund att utöva uppdraget Àr det inte.
LÄga angrepp och ovÀrdigt tjafs Àr förstÄs inget nytt, sÄ var det Àven pÄ Olof Palmes tid. Men den sammanlagt lÄga nivÄn Àr mer synlig Àn vad som tidigare har varit möjligt. Alltfler drar dÀrför frÄn höften, med skakig eller ingen trÀffbild alls.
âSnarare prioriteras den som balanserar precis pĂ„ grĂ€nsen mellan det riktigt hĂ„rdragna och oseriösa, framför den som har den nyanserade stĂ„ndpunktenâ, som den förre KD-ledaren Göran HĂ€gglund formulerade det i DN nyligen.
Den misstroendeförklaring mot justitieministern som följde pĂ„ KU-kritiken var Ă€ven den oskickligt utförd, medvetet eller omedvetet sĂ„. Om Moderaterna â som gör ansprĂ„k pĂ„ att leda tre andra partier i ett oppositionshörn med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna â hade ett akut skĂ€l att de facto peta justitieministern, hade den processen förankrats mer noggrant.
M hade dÄ anstrÀngt sig betydligt mer för att fÄ Centerpartiet eller VÀnsterpartiet med pÄ vagnen, innan det blev skarpt lÀge. Nu fick Sverigedemokraterna springa med budet och hÀvda att Johansson har lÄtit Sverige bli "ett gangsterland." Misstroendehotet infogades som del i valrörelsen.
Inget blev dock bÀttre eller rimligare av att statsminister Magdalena Andersson (S) i nÀsta stund villkorade regeringens existens med Johanssons ministerroll. Tagga ned. Fokusera. Genom att sÀtta Johanssons roll som villkor för hela regeringens existens, agerade Andersson som partiledare, inte statsminister. Det kortet kan inte dras fler gÄnger.
Om nĂ„gon ska petas ur regeringen sett till vad som har levererats borde just Johansson ligga mest illa till. Det Ă„terkommande skjutvapenvĂ„ldet i gĂ€ngkriminella miljöer â vĂ„gor av mord och mordförsök â Ă€r ett politiskt misslyckande, ett brutalt kapitel i svensk historia. Det som i veckan har uppdagats kring polisens svĂ„righeter att leverera den utredningskvalitet som vore bra för Sverige, visar att ministern ofta har just bjudit pĂ„ mer av svada Ă€n bot mot skada.
Men mandatperioden Àr snart slut.
Vi Àr i en allvarstyngd tid, sÄ pass att valrörelsen har hamnat i skymundan. Högst pÄ dagordningen stÄr Sveriges medlemskap i Nato och den pÄgÄende processen för att förverkliga detta. DÀrför har vi inte rÄd med en inrikespolitisk cirkus.
Riksdagsvilden Amineh Kakabaveh kan förvisso anvÀnda sin vÄgmÀstarroll för att fÀlla Johansson, men sannolikheten Àr lÄg. Att bara byta ut en justitieminister, om denne saknar förtroende i riksdagen, skulle inte vara mycket till cirkus. Men att pressa fram en stökig regeringskris Àr en annan sak. Det krÀvs betydligt mer Àn en ack sÄ glappkÀftig minister för det.