Om du inte har avlönad partipolitisk personal får du mer vård för pengarna. Det var en av teserna som fanns med när Vård för pengarna lanserades. Vårdens administrationskostnader och överbyggnad, ja hela dess tjänstemanna-apparat, var för stor. Nu när VfP går in på tredje mandatperioden i den sörmländska regionpolitiken faller en av dessa symbolfrågor: att de övriga partiernas politiska sekreterare är en onödig kostnad. ”Vi får backa”, säger partiets förstanamn Tomas Borin.
Vård för pengarna blir mer som de andra. Med sitt nej till politiska sekreterare-tjänster har VfP skilt sig från övriga, även under den gångna mandatperioden där man har styrt ihop med Socialdemokraterna och Centerpartiet. Det är en klassisk symbolfråga för de väljare som anser att politiken är för dyr.
Vård för pengarna är på väg att forma en ny regionledning i minoritet, ihop med Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet. Det kräver mer än att styra än i majoritet. VfP backade fem mandat till tio i valet, och behöver ny kraft. Någon omfattande kritik från övriga regionpartier för reträtten om politiska sekreterare lär inte komma. Alla andra har ju det. Likväl är det symbolmättat för ett parti som valt att markera mot just detta.
Anställda partipolitiska tjänstemän kan göra nytta i en större organisation, beroende hur de används. Det är mindre vanligt i kommuner, men grundläggande för riksdagens folkvalda, och inte ovanligt inom regionpolitiken, där sjukvården står främst. Uppdraget är ett sätt att hålla partipolitikens behov på visst avstånd från den icke-partipolitiska tjänstemannamiljön. Rätt använt blir den politiska helheten bättre underbyggd.
Samtidigt bygger det på den administrativa överbyggnaden, som VfP tidigare har gått till storms mot. Det blir en tacksam måltavla för kritik om skatteintäkterna sackar och sparkraven drar fram. En pedagogisk utmaning – nu för samtliga partier i Region Sörmland.