Luiz Inacio Lula da Silva vann nyligen presidentvalet i Brasilien. På bilden presenterar han strax före jul en av de nya ministrarna, Nisia Trindade, i sin regering.
Ännu ett allvarligt angrepp på demokratin har skett. Den här gången i Brasilien, där anhängare av landets förre president Jair Bolsonaro stormat landets kongress, presidentpalats och högsta domstol. Efter att säkerhetsstyrkor fått situationen under kontroll och återtagit byggnaderna, har över 1200 personer gripits (SVT 9/1).
Såsom en attack på demokratin fördöms händelsen av den demokratiska världens ledare. USA:s president Joe Biden menar att "det brasilianska folkets vilja får inte undergrävas", Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) konstaterar att "fredliga protester är en del av demokratin, men våld kan aldrig accepteras" och Frankrikes president Emmanuel Macron skriver att "det brasilianska folkets vilja och de demokratiska institutionerna måste respekteras!" Alla uttrycker även stöd för Brasiliens nya, nyligen insvurna president Lula da Silva (DN 9/1).
Händelsen skedde nästan på dagen två år efter stormningen av Kapitolium i Washington DC. Parallellerna är uppenbara. För Bolsonaro som redan innan händelsen regelbundet liknades vid Donald Trump, är det här avslutet pricken över i.
Även den planerade men misslyckade statskuppen som ledde till tillslag och gripandet av 25 personer i Tyskland i fjol är en händelse som hör hemma i sammanhanget. Tillsammans med Kapitoliumstormningen och det som nu skett i Brasilien, tecknar det en tydlig bild av ett av vår tids största demokratihot: den våldsbejakande högerextremismen.
Till SVT säger Christer Mattsson, forskare i våldsbejakande extremism och högerextrema miljöer vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet, att rörelserna bakom samtliga händelser enas av ett gemensamt tankegods. En bärande del av det tankegodset är idén att den vita västvärlden står inför ett existentiellt hot i form av invandring. Just hotets existentiella karaktär blir en del av anhängarnas motivation att ta till drastiska metoder.
Den starka misstron mot demokratin – en annan bärande del av extremisternas världsbild – gör att stormningar och andra våldsdåd ses som en nödvändighet. Den konspiratoriska tron att det finns en "deep state" som styr, snarare än att demokratin respekterar folkets vilja ger en förklaring till att valresultat trotsas gång på gång.
Det här är teorier som länge florerat på internetforum och i högerextrema organisationer, men som under 2010-talet och framåt blivit underblåst av världsledare. Likt hur Donald Trump hetsade på sina anhängare för två år sedan, har Bolsonaro under flera veckors tid alluderat till att någon typ av attack kan komma att ske. Det får hans avståndstagande från laglösheten och plundringarna att framstå som falskt och oseriöst.
Att demokratins institutioner har stått pall för den här typen av attacker är ett styrkebesked för USA, Tyskland och Brasilien – och för demokratin som sådan. Ett annat styrkebesked är hur den demokratiska världen enas i att fördöma upprorsmakarna. Visst är högerextremismen ett hot att ta på allvar, men än en gång visar sig demokratin stå stadigt även när det blåser. Det visar inte minst de tusentals demonstranter i Brasilien, som efter attacken tagit till gatorna för demokratin.