Reningsverksfrågor är ett slit, men nu har Trosa kommun baxat frågan ända hit.
En styrka med politiken i Trosa kommun är att förmågan att nå en enighet i de stora strukturella vägvalen. Även om det inte är gemenskap på detaljnivå kan partierna många gånger enas om en väg framåt som alla kan leva med. Den andan är nyttig. Typexemplet står att finna i frågan om nytt reningsverk. Den kan kallas för politisk långbänk.
Reningsverkets framtid har varit ständigt aktuell i den lokala politiken under närmare 15 år. Redan i februari 2007 förklarade kommunen att "kommunens nuvarande avloppsreningsverk i Trosa hamn är omodernt och hårt belastat. Därför föreslås nu ett helt nytt reningsverk vid Trosa våtmark."
Nu blir det inte så. Sju partier av åtta har ställt sig bakom det alternativ som återkommande har bidragit till friktion i ämnet. I stället för att bygga ett nytt, eget reningsverk väljer kommunen att ansluta sig till Himmerfjärdsverket i Botkyrka kommun. Det ska byggas ledning, inte verk. Grannkommunen Gnesta står med en snarlik problematik, att lösa reningsverksfrågan mer långsiktigt, i takt med tiden, miljön och befolkningsutvecklingen.
Ställningstagandet i Trosa blev officiellt i måndags. På nämndens möte i dag torsdag tas beslut. Den styrande Alliansen är överens med såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Bara Vänsterpartiet saknas för full enighet. Valet görs med en brasklapp. Ett lokalt, eget reningsverk är alternativet om anslutningen till Himmerfjärdsverket skulle gå om intet.
I den senaste valrörelsen stoltserade såväl Alliansen som de rödgröna partierna med planerna på att bygga nytt reningsverk. De fyra partierna i Alliansen lovade att det skulle bli modernt och kostnadseffektivt. Socialdemokraternas dåvarande oppositionsråd Ann-sofie Soleby Eriksson såg det som att Alliansen skulle genomföra S vallöfte från 2010. Och Miljöpartiet beskrev sig som att det ”tagit kampen för byggandet av nytt reningsverk alltsedan 2010”.
Nu tar samtliga ett steg bort från detta. Det går fort i hockey, men bara nästan så fort i politiken. En föraning om den här vindkantringen kom för ett år sedan när en anslutning till Himmerfjärdsverket på nytt lyftes in som ett uttalat alternativ till att bygga eget. Frågan har bubblat inom Alliansen under många år.
Att så många partier har ändrat sig på en gång beror på ett antal faktorer. Delvis handlar det om driftskostnad och avskrivningar, men det bärande argumentet är att stordriftslösningen ger miljömässiga fördelar, exempelvis förmågan att leva upp till hårdare krav på rening. Det väger förstås tungt. Må det bäst renande verket vinna.
Baksidan med att ansluta sig till någon annans reningsverk är att den egna påverkansmakten begränsas. Att kommunen nu därför vill gå in som delägare tillsammans med de nuvarande fem kommunerna inom Syfab, är ett rimligt sätt att försöka parera detta. Alternativet att bygga ledning stärktes också i och med att reningsverket i Hölö slog i kapacitetstaket i vintras. Därmed ökade brådskan för Södertälje kommun att lösa anslutningen av området till Himmerfjärdsverket.
För en del är reningsverksfrågan inte ett dyft ideologisk, men partier vars värdegrund är att se det nära, det egna som något att föredra framför stordrift och minskad påverkansmakt bör känna ett visst tuggmotstånd. Likväl finns det sakskäl och argument som bär långt nog. En liten kommun får ibland offra det nära, lokala perspektivet och låta pragmatiken råda.