Det heter sedan en längre tid tillbaka vårändringsbudget, utrymmet att justera och uppdatera den ”stora” budgeten från hösten. Den här gången är det onekligen så. Utgifterna är stora – en följd av den pågående pandemi- och smittskyddshanteringen, reformerna få och åtgärderna dominerar. Det läggs till och lappas på sådant som inte har fungerat eller missats. Pandemiinsatser förstärks, nödvändigt och rätt. 

Det låter politiskt kraftfullt att hamra på med många miljarder, men skalan har justerats sedan ett år tillbaka. Summorna är enorma men den stora wow!-effekten passerad. Tecknen på en begynnande återhämtning i ekonomin är bra, men insikten om att inte heller staten bjuder på gratisluncher måste finnas där. Du betalar på ett eller annat sätt.

I en debattartikel i DN utlovar finansminister Magdalena Andersson och biträdande finansminister Åsa Lindhagen (MP) mer kraft till den gröna ekonomiska åter­starten framöver. Definitionen av grön kommer att bli – och måste bli – noga definierad inom budgetsamarbetet. 

Striden mellan det förbudsivrande och det utvecklingsfokuserade gör sig ständigt påmind. Det återkommande krafsandet på ägande- och brukanderätten inom de gröna näringarna, exempelvis, måste möta ett rejält motstånd. Det är självklart bra att ändringsbudgeten innehåller mer resurser, 365 miljoner, för att kompensera skogsägare till fjällnära skog som nekas avverkningstillstånd, men en mer robust ordning skulle göra enskilda mindre utsatta. Vi behöver den svenska skogens produktiva resurser. 

Bra är även att 9 000 villaägare som hamnade i kläm när reglerna för solcellsstödet ändrades ifjol nu ska kompenseras, en åtgärd på 260 miljoner.

Partierna inom budgetsamarbetet har nu att höja blicken. I höstbudgeten 2021 sätts slutbetyget för januariavtalet.