På Volvo CE i Eskilstuna skyfflar en hjullastare jord. Det hade inte varit något konstigt med det, om det inte varit så att förarhytten var tom. Just den här hjullastaren fjärrstyrs i stället av en förare några hundra meter bort med hjälp av videodata.
Tekniken som möjliggör detta är 5G, femte generationens mobilnätverk, som kommer att byggas ut och lanseras i Sverige 2020. En fördel med 5G är att fördröjningen (till exempel från när du sätter på ett klipp till att det börjar spelas upp) kommer att minska betydligt. Det gör 5G särskilt lämpligt för att exempelvis utveckla och köra fjärrstyrda maskiner.
Framför allt kommer 5G att vara bottenplattan för ”sakernas internet”, där allt från bilar till kylskåp är uppkopplade. Fler uppkopplade enheter innebär också att cyberkriminella får fler vägar in i 5G-nät, moln, företags servrar och privata datorer och telefoner. Det ökar i sin tur risken för industrispionage, något som Säpo har varnat för att Kina bedriver i stor skala.
Inför 5G-utbyggnaden har regeringen därför skärpt lagen om elektronisk kommunikation (LEK), vilket bland annat gör att Säpo och FRA kan stoppa leverantörer eller operatörer som anses hota Sveriges säkerhet. I centrum för debatten står kinesiska Huawei, som blivit utestängda från utbyggnaden av 5G-nät i USA, Japan och Australien.
Hittills har utvecklingen av 5G varit beroende av hård konkurrens mellan Huawei, Ericsson och Nokia. Den sortens konkurrens tvingar företag att investera i forskning och utveckling och att hålla nere sina kostnader. Om Huawei inte får vara med i utbyggnaden av det svenska 5G-nätet riskerar det att bli både sämre och dyrare.
Samtidigt väger det nationella säkerhetsargumentet tungt. Kinas ambition är att bli en högteknologisk supermakt till 2025, och man skyr inga medel för att nå det målet. Både statliga och privata företag omfattas av den kinesiska underrättelselagen, som kräver att företagen delar med sig av information till underrättelse- och säkerhetstjänsterna. Lagen gäller även medborgare och företag utomlands.
Debatten om Huaweis roll i 5G-utbyggnaden är bara början på en utveckling som kommer att ge beslutsfattare mycket huvudbry: i en värld där data utgör ekonomins blodomlopp, hur ska man dra gränsen mellan ren protektionism och legitima nationella säkerhetsintressen?
Historiskt har det varit förhållandevis lätt att dra en gräns mellan de två. Även mer samtida exempel som Trump-administrationens tullar på stål och aluminium går enkelt att placera in i protektionism-kategorin. Enligt det amerikanska försvarsdepartementet efterfrågar USA:s försvarsmakt bara 3 procent av den inhemska stålproduktionen, och landets stålimport kommer främst från allierade länder som Kanada och Sydkorea.
I en uppkopplad värld är distinktionen mellan skadlig protektionism och vitala säkerhetsintressen inte lika enkel. Om din telefon är tillverkad i Kina, är den då inte lika mycket i riskzonen för intrång och datastöld som nätverket den använder? Samma fråga kan i framtiden ställas om våra bilar, datorer, termostater, och så vidare.
För frihandelsförespråkare – en kategori som den svenska regeringen oavsett färg har tillhört – är 5G bara ett exempel på en spänning som kommer att bli mer märkbar de kommande åren. Ska frihandeln värnas, vilket Sveriges välstånd vilar på, måste dess vänner hitta en ny balans mellan öppenhet och säkerhet.