Av alla saker man kan oroa sig när det gäller dagens barn, är deras digitala kompetens ingen stor faktor. Det var det knappast för sex år sedan heller. Den dåvarande regeringen klubbade då igenom den digitaliseringsstrategi i skolan som den nya regeringen nu har kommunicerat att man slopar. 
Men visst lät det bra: Ökad likvärdighet. Programmering på schemat. Digital källkritik och nationella prov på datorn. Och matten blir roligare för barnen med en iPad som plingar och har sig!

Reformen syftade inte bara till att klargöra för Sveriges skolor vad som förväntades av dem – Sverige skulle bli bäst i världen på digitalisering. Resultatet märks i dag. Skolorna har tolkat digitaliseringsstrategin olika, vilket har medfört att några skolor knappt har erbjudit fysiska böcker eller prov och hemuppgifter skrivna med papper, penna och sudd. Digitaliseringsstrategin har sannolikt också bidragit till den perfekta storm som svensk skola nu befinner sig . PIRLS, mätningen av fjärdeklassares läsförmåga i hela OECD, visar att läsförmågan hos svenska elever är sämre i dag än för fem år sedan. Eller som Skolverket konstaterade vid presentationen av resultatet: Skillnaden mellan de lägst och högst presterande eleverna har aldrig varit större i Sverige.

Sverige skulle bli bäst i världen på digitalisering. Men landet glömde bort att det bästa ofta lätt blir det godas fiende. Den nationella satsningen skulle bidra till en likvärdig skola, men likvärdigheten har försämrats under åren den har varit i kraft.  
Skolminister Lotta Edholm (L) har nu aviserat att den digitala strategin ska ersättas av en ny. Den ska i högre grad ta forskning om barns hjärnor och inlärning i beaktande. En lågoddsare är att läsning av fysiska böcker och skrivande för hand kommer få ett större utrymme i skolan framöver. 
 

Svensk skola behöver en rejäl fokusförflyttning. Politiker, lärare, föräldrar och elever måste förstå att skolan inte primärt är en plats för att hantera samtidens olika nycker. Det är inget nytt. Den variant av flumskolan som rådde på 1990-talet innefattade bland annat åldersblandade klasser, projektbaserad inlärning och ”eget arbete” intill döddagar. Dagens skoldebatt går i samma fälla för att försöka lösa moderna problem. Barns minskade rörelse ska stävjas med idrott varje dag. Digital kompetens ska göra barnen till app-miljonärer och någon vill ha entreprenörskap eller ”livskunskap” på schemat. Inget ont i detta, men gemensamt för önskemålen är att genomförandet tar tid. Det måste i så fall hanteras genom längre skoldagar eller kortare sommarlov. Inte genom att ideligen norpa en kvart eller två från schemalagd lästid, eller skrivövningar med penna och sudd.┣