Den 25 maj arresterades en svart man, George Floyd, av polis i staden Minneapolis efter att ett butiksbiträde hade misstänkt att Floyd försökte betala med en falsk sedel. Vid gripandet tryckes han ner på marken och en polis tryckte sitt knä mot sidan av hans hals i över åtta minuter – trots att Floyd vid upprepade tillfällen sa att han inte kunde andas. Floyd avled av behandlingen.
Detta var den enskilda händelsen som utlöst de senaste dagarnas omfattande engagemang. Ett fruktansvärt fall av polisvåld, men även en del av ett större mönster. Det finns ett stort antal uppmärksammade fall i USA senaste åren där svarta amerikaner har dödats av såväl polis vid gripande som privatpersoner. I många fall har de ansvariga fått en påtagligt mild dom, om någon. 30 gånger fler personer dödas i USA av polisen jämfört med Sverige och svarta amerikaner utgör 24 procent av de som dödas, trots att de bara utgör 13 procent av befolkningen. Svarta får även rutinmässigt högre straff än vita för samma brott.
Det finns utan tvekan ett strukturellt problem med den amerikanska poliskåren, med rättsväsendet och samhället som förståeligt nog skapar ilska. För tjugo år sedan hade den här frågan förmodligen inte fått någon större global uppmärksamhet. Nu lever vi i en ny värld där vem som helst kan spela in en video med egen mobil och på några minuter ladda upp den på internet. Det är en värld där sociala medier har fått stor betydelse för vad som uppmärksammas.
Floyds död, och det mönster det är en del av, har skapat kraftiga reaktioner i hela världen. Under budskapet ”Black Lives Matter”, svarta liv spelar roll, spreds demonstrationer över hela USA. Tyvärr även följt av opportunistiska grupper som passat på att plundra och skapa kaos och med det än mer polisvåld. Den här texten kommer dock inte att fokusera på dessa händelser, utan snarare på reaktionerna i Sverige.
BLM-rörelsen har nämligen lyckats skapa enormt digitalt engagemang. Antalet personer, även här i Sverige som har delat bilder, deltagit i upprop och tagit ställning är nästan ofattbart många. På ett sätt som få ämnen tidigare har lyckats med. Det visar på kraften i sociala medier, hur dessa har gett möjligheter för människor att delta i demokratiskt motstånd, även på geografiskt avstånd.
Det är positivt med sådant engagemang. Frågan är viktig, särskilt för de som lever i USA och möter dess konsekvenser. Men för att den här typen av aktivism ska bli effektiv måste den också leda till någon typ av konkret förändring.
Dagens politiskt engagerade unga kan inte nöja sig med en post på Instagram. Att lägga ut rätt bild är inte det som blir avgörande för att bidra med politisk förändring. Vi behöver ställa frågor och rannsaka oss själva. Hur har vi här i Sverige arrangerat vårt samhälle och hur påverkar det i sin tur utsatta minoritetsgrupper? Vad kan vi göra även för demokratirörelser i andra delar av världen, då särskilt de som inte har yttrandefrihet och därför har svårare än exempelvis BLM-rörelsen att nå ut?
Sociala medier fungerar som ett verktyg som engagerar. Det påminner oss om saker som är fel. Därefter är det dock dags att även fundera över vad som är nästa steg, över handling. Vi behöver komma ihåg att den viktiga delen av det demokratiska arbetet sker bortom våra mobiltelefoner.