Arbetsmarknadens parter kom inte hela vägen. Förhandlingarna om Las bröt samman natten till torsdag, precis innan avtalsrörelsen började. Det betyder att utredningsförslaget från i somras, om ändringar i lagen om anställningsskydd, ska beslutas i riksdagen. Utredningens förslag är ute på remiss. Sedan krävs en proposition och ett riksdagsbeslut lär dröja till efter årsskiftet.
Det föll på helheten, säger arbetsmarknadens parter utåt. Vad som egentligen orsakat sammanbrottet, bakom stängda förhandlingsdörrarna, meddelas inte officiellt. Att några frågor var svårare än andra är ingen hemlighet. Att göra det något enklare att säga upp anställda av personliga skäl i småföretag, är en. Att slå fast hur många personer som kan undantas från turordningsreglerna i alla företag, är en annan.
I efterspelet hörs djupa suckar främst från LO om att arbetsgivarsidan har kunnat använda utredningens förslag som ryggstöd, den bottenplatta som allt utgår ifrån. Värt att notera i detta är att Medlingsförbundets generalsekreterare Irene Wennemo i tidningen Arbetet påminner om att Las från början var helt viktad till arbetstagarsidans fördel, och att det därefter under 40 år bara har tillkommit ett antal undantag.
Om parterna kunde ta i hand ännu en gång, vore det snarast ett stärkande av den svenska modellen och den gamla Saltsjöbadsandan från 1930-talet, vilket Wennemo påpekar. Även om förändringar nu behöver göras med viss fördel för arbetsgivarsidan, är det inte någon enorm vindkantring. I slutänden handlar allt detta om att öka möjligheterna att våga anställa och att bli anställd.
Mycket energi och mången diskussion har ägnats åt det politiska spelet om regeringsmakten i den här frågan. Ska V begära misstroendeomröstning mot statsministern? Vilka ska rösta för? Alltför snabbt glömdes det bort att den föreslagna lagstiftningen ingalunda skulle få en moderat att sparka bakut, tvärtom.
Det är som synes vanskligt att ta ut regeringskriser i förskott. "Vi kommer inte samarbeta med Vänsterpartiet för att få regeringen att dra tillbaka lagförslag vi tycker är viktiga", sade moderatledaren i går. Ett besked som var tydligt nog. M stöder inget misstroende mot regeringen förrän beslutet om Las-ändringar är klubbat. Detta är en grav missräkning för Vänsterpartiets del, men rimligt sett till politiska realiteter.
Socialdemokraterna har tillgång till regeringsmakten, genom Centerpartiet och Liberalerna. Ett av de främst löftena var att gå iland med reformen för ett mer flexibelt Las, ett uppdrag som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) har att slutföra. Det framgår också i regeringens senaste budgetförslag att om inte parterna kommer överens, då väntar lagstiftning enligt utredningens förslag. Det blir inte detta som fäller regeringen Löfven, om inte regeringen själv skulle bryta januariavtalet.
Det skulle i sin tur få långtgående inrikespolitiska konsekvenser. Avtal är avtal.
Ambitionerna från parternas sida att hålla ihop modellen är värda uppskattning. Tyvärr verkar det som att djupa interna diken inom LO främst har gjort att avstånden mellan fack och arbetsgivare inte har kunnat överbryggas. Men inget är klart förrän det är beslutat. Det är tre månader kvar till årsskiftet och en riksdagsomröstning i ärendet. Det ger gott om tid att diskutera vidare om parterna så önskar – och ser en möjlighet att komma framåt.