En rivstart för den nya säkerhetspolitiken

Den nya regeringen kavlar upp ärmarna för en ny säkerhetspolitisk tid.

Nye försvarsministern Pål Jonson (M) har att stå i.

Nye försvarsministern Pål Jonson (M) har att stå i.

Foto: Jessica Gow/TT

Ledare2022-10-22 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Några dagar före Ulf Kristerssons (M) regeringsförklaring kallade överbefälhavaren Micael Bydén till sig företrädare från ett fyrtiotal myndigheter som ingår i totalförsvaret, däribland Polisen och Energimyndigheten. Budskapet var lika bistert som det var rakt: ”Det är ett skarpt läge, det är ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge där vi egentligen inte utesluter några utfall framöver" (SVT 12/10).

ÖB skulle knappast använda sådana ord i media om det inte var absolut nödvändigt. Hoten mot vår säkerhet har förstärkts efter detonationerna vid Nord Streams gasledningar i Sveriges ekonomiska zon i Östersjön. Liknande sabotage och cyberattacker är fullt möjliga. Därför var det välkommet men också nödvändigt att Ulf Kristersson lade stor vikt vid försvars- och säkerhetspolitiken i regeringsförklaringen, med flera besked som visar att den nya regeringen tar de frågorna på största allvar.

 

För det första talar mycket för att Sveriges anslutningsprocess till Nato kommer att bli smidigare med en ny regering och nya statsråd som inte utgör röda skynken för Turkiet. Varken utrikesminister Ann Linde (S) eller försvarsminister Peter Hultqvist (S) var särskilt populära i Ankara, bland annat eftersom Hultqvist hållit tal på en fest i Borlänge 2011 där den terrorstämplade kurdiska organisationen PKK hyllades.

Den nya utrikesministern Tobias Billström (M) och försvarsministern Pål Jonson (M) har inte samma bagage. Till skillnad från den förra S-regeringen är de inte heller beroende av stöd från den politiska vilden och tidigare vänsterpartisten Amineh Kakabaveh, som slöt en uppgörelse med S om utökat samarbete med PYD (den syriska grenen av PKK).
Att som Billström kalla Turkiet för en demokrati (om än med auktoritära inslag) är en överdrift, men signalerna till Ankara är tydliga. I det här oroliga säkerhetsläget är Sveriges Nato-ansökan prioriterad.
 

Ett annat tydligt besked rörde målet att öka försvarsanslagen till 2 procent av BNP, i enlighet med Natos överenskomna nivå. Här satte Ulf Kristersson en deadline till 2026, jämfört med Försvarsmaktens tidigare besked att det är möjligt först 2028. Men nog går det att snabba på upprustningen något i ett läge där elitsoldater tvingas betala en hel månadslön ur egen ficka för att köpa utrustning (DN 6/10).

Sist men inte minst är det positivt att det eftersatta civila försvaret dels får ett eget statsråd i Carl-Oskar Bohlin (M), dels hamnar under Försvarsdepartementet istället för Justitiedepartementet. Eftersom de största hoten mot Sverige är icke-militära och kräver tydligare styrning än i dag borde den nya ministern fortsätta i samma anda och till exempel centralisera ansvaret för cybersäkerhet, som idag är spritt över tio olika myndigheter.

 

Den nya regeringens viktigaste ansvar blir att värna Sveriges inre och yttre säkerhet i en orolig tid. Att den inre säkerheten och brottsbekämpningen kommer att prioriteras var känt sedan tidigare, men i sin första regeringsförklaring stakade Ulf Kristersson också ut en ny linje i försvars- och säkerhetspolitiken. Nu är det dags att gå från snack till verkstad.