Hur du än vrider på det så kommer ambitionen med kollektivtrafiken antingen vara för stor eller för snål. Ingetdera är perfekt, men att kollektivtrafiken måste omfatta allas transportbehov är inte försvarbart. Inte ens bussarna kommer att kunna gå överallt sett till folks behov. Ambitionen ska däremot vara så hög som möjligt. Där kollektivtrafiken kan möta tillräckligt många sörmlänningars behov, där ska den också gå. 

Busslinje 512 som går mellan Kleva och Björnlunda, en 26 minuters resa som även passerar Örnbo och Axala, har blivit känd som länets minst lönsamma busslinje. Ifjol hade den fyra resenärer totalt (SN 2/4). Det går en tur i vardera riktningen, under skoldagar. 

Det är landsbygd, men inte obebott. Det är rimligt att denna sträcka borde kunna fungera mer kostnadseffektivt med så kallat anropsstyrd trafik. Här verkar finnas en samsyn i Gnesta mellan kommunledningens Anna Ekström (M) och oppositionsrådet Håkan Ekstrand (C).  

Den tomma bussen är inte bara en landsbygdsfråga. För det första är det ju så att skolskjutsar behöver tillhandahållas, även om det är en resa få andra behöver göra. Det kostar. För det andra är det så även tätortstrafik då och då truckar runt med tämligen tomma transporter utanför rusningstid. Det kostar också. 

Likväl gör det nytta för många. 

Varken stad eller landsbygd är något oföränderligt. Kollektivtrafiken kommer alltid att ha högre ambition än faktiska resultat. Det är en allas kostnad som får bäras inom rimliga gränser. Bussen är samhällsnytta, men det betyder inte att privatbilen kan planeras bort. Inte minst för den som bor vid sidan av allfarvägen erbjuder den frihet och livskvalitet.