Vart fjärde företag i Sörmland varnar för att det finns en risk att de tvingas varsla om uppsägningar. Det är inga upplyftande besked som Svenskt Näringsliv och dess chefsekonom Sven-Olof Daunfeldt levererade vid ett besök i Eskilstuna nyligen.
Ingen älskar varsel, varken företag eller anställda. Det allra bästa vore förstås att det inte gick så långt. Att konjunkturutmaningarna visar sig vara mer hanterbara.
Får vi en sörmländsk våg av varsel som en följd av svårare tider för företagen, då prövas kraften i det uppdaterade omställningspaket som arbetsmarknadens parter kom överens med politiken om under förra mandatperioden. Omställningsresurserna var en tung faktor i överenskommelsen, den som även gjorde anställningsskyddet mer flexibelt. Arbetsgivare och arbetstagare kunde nå samförstånd. I bakgrunden stod S/MP-regeringen, med statskassan, samt de dåvarande partiledarna Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L) med januariavtalet som påtryckande kraft.
En del som blir av med jobbet har inga problem att hitta nytt. Många gånger är det så att andra företag behöver just den kompetensen. Men ibland är det i stället hårt och det går trögt att komma vidare. Då kan särskilda insatser för individen göra stor skillnad. Ofta handlar det om utbildning, en kortare eller längre beroende på yrke och behov. En del kanske behöver byta bana helt. Det är rimligt att den möjligheten finns, att vi inte alltid är låsta till ett och samma yrkesval arbetslivet ut.
I samband med regeringsskiftet i höstas lyftes farhågor om att den nya regeringen, utifrån Tidöavtalet, skulle börja stöka med detaljerna i omställningsresurserna. Facken markerade skarpt missnöje. Utbildningsminister Mats Persson (L) har därefter tala om förändringar bara ”om det behövs”.
Klokast är att sitta still i båten och se hur det förstärkta omställningsstödet biter först.