Den långsiktiga prognosen för Arktis pekar på milt men ostadigt väder. Klimatförändringarna och den stigande temperaturen har satt tydliga avtryck i omgivningarna runt Nordpolen. Isen smälter i en allt snabbare takt. Ett isfritt Arktis under sommarmånaderna är inte längre otänkbart, snarare något som kommer bli verklighet framöver. Därmed har regionen som tidigare har varit mer eller mindre varit "bortglömd" politiskt, nu hamnat högt upp på dagordningen.
Isfria månader under somrarna möjliggör för handelsfartyg att resa över den ryska kusten till Asien. Tidsmässigt skulle det spara in cirka två veckors restid jämfört med färden via Suezkanalen. Stora ekonomiska värden uppstår, men det leder också till spänningar. Utöver handeln har frågan om naturfyndigheter orsakat friktion mellan stater. Under isen ruvar regionen på värdefulla naturtillgångar, inte minst olja och gas.
Detta är inte heller något som gått obemärkt förbi i omvärlden.
Rysslands utrikesminister Sergeij Lavrov uttalade sig senast i maj om att Kreml anser att alla fyndigheter under den arktiska isen tillhör Ryssland (Macleans 26/5). Samtidigt som världen bävar inför växthuseffektens ödesdigra konsekvenser väljer Putin att se den smältande isen som ännu en källa till rikedom. I den ryska arktiska strategin för 2035 målas en aggressiv plan upp både med ekonomiska och militära mått. Ökad utvinning av olja och gas, men även en större militär närvaro i området väntas byggas upp under de kommande åren (The Barents Observer 30/10 -20).
Den smältande isen leder till säkerhetspolitiska problem, både regionalt och globalt. Under kalla kriget utgjorde isen en skyddande sköld för de sovjetiska, kärnvapenbestyckade ubåtarna som skulle kunna sända sina missiler mot nordamerikanska städer vid ett potentiellt västligt anfall (SvD 21/10 -17). När de ryska ubåtarna nu saknar det naturliga skyddet ökar därför den säkerhetspolitiska instabiliteten som en följd av klimatförändringarna. För Rysslands del är det en strategisk osäkerhet som Putinregimen uppenbarligen inte är villig att acceptera. De ekonomiska och militära anspråken är troligen bara början på en lång kamp i och om regionen.
Arktis kommer att bli en avgörande spelplan i 2000-talets nya kalla krig. Västvärlden med USA och EU i spetsen står i stark opposition till de auktoritära stater som motsätter sig allt vad demokrati och frihet heter. Under 1900-talets kalla krig stod kampen mellan kapitalismen och kommunismen. Numera handlar det inte längre om vilket ekonomiskt system som ska råda. Det handlar om demokratins vara eller icke vara. Detta är en kamp som västvärlden inte heller har råd att förlora, varken i dag eller i morgon.