Den senaste veckan har ett pressetiskt haveri utspelat sig inför öppen ridå. En kvinna som anmält en man för ett sexuellt övergrepp har fått betala priset när medier tappade omdömet.
Fallets premisser var följande:
En äldre man som är väl känd som en svensk ”toppjurist”, han har haft en rad prestigefulla uppdrag inom juridik och politik, blev anmäld för våldtäkt. En kvinna, en student vid hans universitet och mycket yngre, har sovit över efter att de två åt middag på julafton. Efter att hon somnat har hon enligt egen utsago vaknat av att mannen utförde sexuella handlingar. Han nekar till att det hände något som inte var ömsesidigt. Ord står mot ord och bevisläget var för svagt, så förundersökningen lades nyligen ner.
Det här är ett ganska vanligt fall. Vissa detaljer är speciella, som att mannen är så pass välkänd, eller det rätt tragiska i att en så mycket äldre man ägnar sin julafton åt att dricka för mycket alkohol och försöka förföra en yngre student, hellre än att vara med sin familj. Men att sexuella handlingar sker och uppfattas på olika sätt av de olika parterna, samt att man inte kan bevisa något brott, är inte ovanligt vid sexualbrottsmål.
Få anklagelser om sexualbrott leder till fällande dom, vilket inte i sig behöver vara fel. I en rättsstat måste bevisläget vara tungt för att oskyldiga inte ska dömas. Men detta faktum, intrasslat med generationer av föreställningar om kvinnors sexualitet, kan tyvärr skapa en giftig situation där kvinnor och deras beteende i samband med brottsmål misstänkliggörs. Var det verkligen våldtäkt om hon inte skriker och kämpar emot? Är det något fel på den kvinna som har anmält att hon blivit utsatt för brott flera gånger?
Avvägningen mellan att upprätthålla rättssäkerhet och skydda kvinnor är en utmaning för alla samhällen. Detta görs bäst med en öppen debatt om värderingar, könsroller och samtycke. Även om det är enklare sagt än gjort att förändra kulturella strukturer.
Det just nu aktiva fallet som denna text inleddes med har dock tagit en ny vändning och utvecklats till ett etiskt haveri. Eftersom denne ”toppjurist” var så välkänd insisterade han på att namnges i medierna. Han ville även stå för sitt eget försvar och när åtalet lades ner under tisdagen bjöd han in till en presskonferens i sin trädgård. Där gjorde han ganska grova uttalanden om kvinnan som anmält honom och antydde att hon är en lögnare och bedragerska.
Det värsta med spektaklet är dock att medier dansade med. De publicerade hans namn, lät honom få ut sin version och sände helt okommenterat och oredigerat hans ”presskonferens”. Enskilda medier har ett eget ansvar för vad de publicerar, att låta någon stå och göra sig skyldig till vad som kan ses som på gränsen till förtal borde inte ligga inom deras uppdrag. Det finns många personer som gärna vill synas, även om de begått eller misstänks för brott. Det betyder inte att medierna lätt ska låta sig bli deras verktyg.
Att låta den aktuella juristen ensam hållas på bästa sändningstid gör också att kvinnan som anmälde honom samtidigt hängdes ut inför publiken. Detta är inte någon gråzon, det är fel.
Ansvariga på dessa mediekanaler borde ta sig en rejäl titt i spegeln och fråga sig själva vad de egentligen ställt till med. Det slår mot alla kvinnor som har blivit utsatta för ett övergrepp men inte vågar anmäla, och där risken att som offer hängas ut offentligt spelar in.