Kvantmekaniken är sannerligen inte enkel, men det är också dess tjusning. På partikelnivå förändras fysikens lagar, därför talar vi om kvantfysik eller modern fysik som något vid sidan av klassisk fysik. 

Årets Nobelpris i fysik går till Alain Aspect, John F Clauser och Anton Zeilinger ”för experiment med sammanflätade fotoner som påvisat brott mot Bell-olikheter och banat väg för kvantinformationsvetenskap”. Att partiklar kan agera som sammanflätade trots att de är separata och på avstånd från varandra. 

Precis som lyfts fram i kommentarerna till beskedet kan de här kunskaperna och former spåras tillbaka till Albert Einstein som också hade tankar om kvantmekaniken. Men han trodde inte den var praktiskt genomförbar. Det var den. 

”Den första kvantrevolutionen gav oss transistorn och lasern. Med dagens verktyg att manipulera system av sammanflätade partiklar står vi mitt uppe i en ny omvälvning.”, skriver Nobelkommittén i sin populärvetenskapliga information om priset. 

Just att vår värld inte alltid fungerar så som vi upplever den, är oerhört spännande men inte lätt att få grepp om. Ur dessa svårgripbara men ändå tydliga resultat kan det födas ny teknik, kvantteknologi. Det ger utrymme för bland annat kvantdatorer, kvantnätverk och avlyssningssäker kvantkrypterad kommunikation. Den utvecklingen är vi bara i början av. 

Med kvantkryptering försöker man skapa kommunikationssystem som ska vara omöjliga att avlyssna utan att detta avslöjas. I förlängningen av detta finns ett kvantinternet, ihopkopplade kommunikationssystem för säker informationshantering över stora avstånd. 

Är det helt hemliga verkligen ett mänskligt framsteg? Det krypterade som inte går att avlyssna kan förstås användas i goda såväl som onda syften. Med så det med mycken kunskap.