Ett udda kommunalt år som tål att räknas med

2020 slutade med stort plus i ekonomin för en kommun som Nyköping, men ett mer djupgående facit dröjer till efter pandemin.

Många kommuner och regioner visar upp fina bokslut för 2020. Kraftfulla statsstöd i pandemiarbetet har haft stor nytta. Men bakom siffrorna för 2020 finns sådant vi ännu inte kan se helhetseffekterna av.

Många kommuner och regioner visar upp fina bokslut för 2020. Kraftfulla statsstöd i pandemiarbetet har haft stor nytta. Men bakom siffrorna för 2020 finns sådant vi ännu inte kan se helhetseffekterna av.

Foto: Sandra Nordin

Ledare2021-03-23 05:59
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

En prognos på minus 90 miljoner kronor blev till ett plus på 51 miljoner för Nyköpings kommun 2020. Detta är i första hand en pandemieffekt. Om inte staten hade pumpat in nya statsstöd för att möta de extraordinära kostnaderna som kommunsektorn och regionerna drabbats av, då hade de allra flesta kommuner haft bedrövande ekonomiska resultat att redovisa. Detta trots att skatteintäkterna inte har fallit lika kraftigt som många befarade för ett år sedan. 

Staten har tagit stora kostnader för att minska belastningen på den kommunala ekonomin. Det har fungerat, inte bara i Nyköping. Region Sörmland fick ett överskott på över 800 miljoner. Trosa kommun har ett bokslut för 2020 med plus 42 miljoner kronor. Utifrån det vi har sett i höstas från såväl Gnesta som Oxelösund finns skäl att tro på positiva helårssiffror även där. 

Tack och lov att 2020 inte kom att lägga en brutal minusbörda på redan existerande effektiviseringsbehov för 2021. De behoven i en kommun som Nyköping – inom vård, skola och omsorg – är utmanande nog. Såväl skolan som äldreomsorgen har och har haft tydligt riktade krav på att anpassa sin kostnadskostym efter budgetutrymmet. Att effektivisera mera – även när det tillkommer nya resurser inför nya år. 

Prognoser med stora minusposter är särskilt betungande om de återkommer år efter år, och ideligen kräver hårdhänta insatser. Fokus på kvalitet i verksamhet riskerar förloras, till förmån för ett spretigt krissparande i stunden.  

2020 var ett år att lära av för de allra flesta kommunala verksamheter. Kraven på raska anpassningar, nya kompetenser och flexibla lösningar på kort tid har gett erfarenheter som bara en kris kan ge. Vetskapen om att kunna agera snabbt i ett akut läge är värdefull, även i en mer normal vardag. Förändringar som har slagit väl ut kan göras permanenta. Annat tål att brottas mer med.

Många skolor har ställt om till hel eller delvis distansundervisning i perioder. Vård och omsorg har hanterat besöksförbud och hastigt uppkomna krav på kvalificerad skyddsutrustning. En del har gått bra, annat har varit ett slags anpassat lärande av oförmågor och felgrepp. Inte heller det politikerstyrda och skattefinansierade kan räkna med business as usual och enbart stabila förutsättningar i en föränderlig omvärld. 

En kommun som Nyköping, precis som dess goda grannar, måste hålla ett vakande öga på de effekter av pandemin som vi ännu inte sett helheten i. Hur har distansundervisning påverkat kunskapsutveckling och prestationer? Har ungas sociala utsatthet ökat? Växer behovet av socialt understöd och hjälp i kommunen som helhet? Vilka nya insatser krävs mot ungdomsarbetslösheten? Har integrationsarbetet försvårats? Hur mår det lokala näringslivet? Kvaliteten i hemtjänsten?

Bländas inte av kommunernas överskott. Gläds gärna i stunden, men utan att släppa blicken på vad som kan vänta framöver.