EU-budgeten innehåller både sött och salt

EU:s nya långtidsbudget och särskilda coronastöd är slutligen färdigförhandlat. Det är bra att Sverige stått på sig mot de mer problematiska aspekterna av avtalet.

Ledare 23 juli 2020 05:25
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Efter många timmar av förhandlingar under de senaste veckorna kom på tisdag morgon beskedet från EU om att medlemsländernas statschefer kommit överens om en ny budget. Den blir 1075 miljarder euro och kommer gälla mellan 2021 och 2027. I avtalet ingår ett särskilt stöd på 750 miljarder euro till länder som drabbats av coronapandemin, där drygt hälften, 390 miljarder, delas ut som bidrag. Resterande delen kommer bli i form av lån, som tas ut av EU-kommissionen. 

Den nya budgeten har föregåtts av mycket konflikt och högt tonläge. Sverige och Danmark tillhör de länder som motsatte sig att stödet skulle vara ett bidrag och som varit emot att länder ska kunna få ta del av stöden om de inte samtidigt respekterar demokratiska värderingar. Utifrån det extremt svåra läge som hela världsekonomin står inför i spåren av pandemin och de olika starka viljor som finns inom det europeiska samarbetet så får nog denna överenskommelse anses vara bland de bättre möjliga utfallen. Bidragsdelen av krispaketet är betydligt mindre än det första förslaget och en rad kontrollmekanismer har byggts in för att åtminstone ha viss kontroll över hur pengarna spenderas. 

Faktum kvarstår dock att EU-samarbetet i och med denna uppgörelse har tagit sig nya uttryck som tidigare var ytterst kontroversiella. Att ta gemensamma lån var länge en ytterst känslig fråga, och av god anledning. Att svenska skattebetalare ska vara med och säkra lån som sedan går till länder med låg skatt och därmed sämre socialt skyddsnät är tveksamt ur moralisk synvinkel. Alla länder har ett eget ansvar för att säkra sina medborgares välfärd och välstånd, och alla beslut som går mot ett uppluckrande av den principen bör ifrågasättas å det skarpaste.

Den andra viktiga aspekten är frågan om den demokratiska utvecklingen i främst Ungern och Polen. Det är länder som gått åt fel håll senaste åren med bland annat ett alltmer aggressivt och fientligt tonläge mot minoritetsgrupper som HBTQ-personer. EU:s medlemsländer måste ha vissa krav på sig om att följa grundläggande demokratiska värderingar. Hela grundtanken med EU:s bildande var att upprätthålla freden i Europa. Det måste även gälla utsatta grupper inom länderna. Vi kan inte stå och se på medan vissa grupper i samhället får sina rättigheter alltmer inskränkta utan att reagera. Det vore ett stort svek mot EU:s grundläggande principer. Alltså måste det finnas någon sorts mekanism som straffar och till och med på sikt, kan utesluta, länder som inte sköter sig. 

Värdet av de grundläggande funktionerna med Europasamarbetet, en gemensam marknad, öppna gränser för resor och utbyten mellan länder, har bara blivit högre med krisen. Storbritanniens utträde är ett avskräckande exempel som visar hur viktig det är för Sveriges konkurrenskraft att ingå i den här typen av större sammanhang. Detta får dock inte innebära att vi inte alls ifrågasätter de mer problematiska delarna av den utveckling som nu sker. En gemensam marknad går att upprätthålla även utan stora bidrag och ett okritiskt förhållningssätt till Orbans Ungern. Sverige ska stå på sig i förhandlingarna med resten av Europas ledare. Att EU är viktigt för oss står inte i motsättning till att vi bör vara tydliga i vår kritik av de delar av den nya budgeten som är problematiska. 

Ämnen du kan följa