Den här veckan är av största vikt för EU-politiken under lång tid framöver. Reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken de kommande sju åren ska debatteras och röstas om i EU-parlamentet.
Besluten som tas påverkar bönder och matproducenter – i slutänden också alla konsumenter. Den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att utgöra ungefär 40 procent av EU:s kommande budget. Det här inte småpotatis.
Utformningen av regelverken avgör hur väl EU:s jordbrukspolitik kan bidra till att det produceras mer av säker och sund mat i hela Europa, hur skadliga utsläpp hålls nere och kraven på djurskydd hålls uppe.
En principfråga är hur stöden ska fördelas och vad som ska ge stöd. ”Vi behöver ha mer inriktning mot måluppfyllnad och mindre på areal”, säger Centerpartiets EU-parlamentariker Fredrick Federley vid en digital träff med svenska ledarskribenter. Diskussionen om hur några av Europas största jordägare kan leva på stora EU-stöd skulle därmed begränsas något – och pengarna tydligare riktas mot det som kan sägas vara efterfrågade resultat.
Jordbrukspolitiken ska bidra till klimatomställningen. Den ska leda till minskad användning av kemiska bekämpningsmedel, av antibiotika och av mineralgödsel, exempelvis. Med smartare tekniska lösningar, termen är precisionsjordbruk, kan mängden bekämpningsmedel som behövs på varje yta liksom behovet av konstgödsel begränsas, och ändå ge en större pricksäkerhet. Och därmed minskad övergödning, läckage av kvävegödsel i sjöar och vattendrag.
Det sparar tid och resurser att med högre precision göra rätt åtgärd i rätt tid på rätt plats. EU-medlen ska ge drivkraft och draghjälp att förändra till det bättre – med så lite regelkrångel och byråkrati som möjligt. Det senare är en omfattande beställning.
Det mediemässigt mest uppmärksammade av arbetet med jordbrukspolitiken har tyvärr handlat om ett enda förslag, av närmare 2 000. Förslaget är att begränsa som ska få kallas korv och burgare. Är det en korv om den inte innehåller kött? Formen är ju en sak, en tub med två ändar eller en platt rund massa, innehållet måhända ett annat. Men det förvirrar knappast lejonparten av europeiska konsumenter om köttfria produkter kan marknadsföras som vegokorv och vegoburgare.
EU har viktigare saker att hantera. Fastna inte i korvstoppningen.
Det svenska och det nordiska jordbruket – exempelvis antibiotikaanvändning och djurskydd – kommer att kunna vara vägledande för i vilken riktning EU som helhet tar. Inte bara för att politiker tycker så, utan för att det alltmer återspeglar vad medvetna konsumenter föredrar att betala för.
Det är därför viktigt att de aktörer som redan har gjort mycket rätt för att ställa om inte ska missgynnas av hur de kommande medlen fördelas. Den här utvecklingen behöver också ske utan att slå ut matproduktionen i de delar av Europa som har ett mindre gynnsamt klimat att tampas med.
De stora resurser som läggs på EU:s jordbrukspolitik har att säkerställa att matproduktionen är sund och stor, men även säker ur ett krisförsörjningsperspektiv, med tuffa hållbarhets- och kvalitetskrav. Allt detta ska stoppas in en lång kedja av beslut som vi kan kalla EU-kommissionens mer långsiktiga mål att Europa ska vara ett ”klimatneutralt samhälle” till 2050. Vad som då får kallas korv eller burgare är i sammanhanget förstås en petitess.