Sedan den 18 augusti är Socialdemokraternas ekonomichef Magdalena Agrell inte längre i tjänst och Lisa Flinth, ansvarig för Liberalernas strategiska ledningsstöd, har lämnat såväl sin tjänst som sina politiska uppdrag. Det är en direkt följd av TV4-programmet Kalla Faktas granskning av partiernas villighet att försöka runda lagen om anonyma partibidrag, vilket publicerades på torsdagen. I en dold inspelning säger Agrell till den affärsman som på Kalla Faktas uppdrag kontaktat S för att höra om det går att skänka en och en halv miljon anonymt: ”om du skulle kunna gå via en annan person, det är ju det jag tänker mig, som skulle kunna vara någon bulvan”.
Flinth (L) uppmanar givaren att ta kontakt med en mellanhand som kan hjälpa till att slussa pengarna på ett sätt stödjer liberal opinionsbildning men bevarar affärsmannens anonymitet. Även representanter för Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna föreslår eller diskuterar upplägg för att partierna eller deras kandidater ska kunna ta emot pengar utan att allmänheten får kännedom om varifrån donationerna kommer. Allihop försöker de kringgå syftet med den lag om politiska donationer som trädde i kraft 2018, och som slår fast att partierna måste redovisa de bidrag som kommer in från privatpersoner och företag. Den som ger mer än 24 150 kronor, ett halvt basbelopp, är skyldig att stå för gåvan med sitt namn.
I en intervju med TV4 några timmar efter publiceringen säger Socialdemokraternas partiledare, statsminister Magdalena Andersson att partiet har agerat omedelbart och ”stängt av den ansvariga personen”. Liberalernas partiledare Johan Pehrson menar att det som skett är ”ett personligt fel som Lisa Flinth beklagar” (TV4 18/8).
Det är inte konstigt att partierna efter ett sådant här allvarligt avslöjande vill visa sig handlingskraftiga, ägnar sig åt krishantering och gör sig av med syndabockar. Men det agerande som nu visas upp är knappast enskilda individers snedsteg. Det är sannolikt långt ifrån första gången partierna fixar och trixar för att kunna ta emot omfattande anonyma bidrag. Vissa av dem, som SD, har enligt programmet till och med en färdig modell för hur sådant här ska hanteras.
Att makt korrumperar är ingen nyhet. Att jakten på makt gör detsamma borde därför inte överraska. Samtidigt är det djupt allvarligt att det uppenbarligen finns en officiell och en inofficiell syn på öppenhet och transparens inom en majoritet av riksdagspartierna. Det visar på en brist på respekt för väljarna och inte minst för vårt öppna samhälle och för demokratin. Politik är en förtroendebransch och att våra folkvalda och partiernas tjänstemän är beredda att för en och en halv miljon kronor släppa alla moraliska och etiska kompasser, försöka krångla sig runt lagen och därmed göra sig av med den viktigaste valutan av alla – väljarnas förtroende – är oroande.
Det bästa vi kan hoppas på nu är att TV4:s granskning leder till att man inom de partier som avslöjats påbörjar ett långsiktigt arbete för att förändra den interna kulturen och acceptansen för fifflande med partibidrag. Väljarna förtjänar bättre politiker än så här.