Om du får ont när någon tar ett suddgummi mot din hud och frenetiskt suddar tills du nästintill får brännskador är du bög. Och det är dåligt. Eller ja, det var i alla fall vad de sa när jag gick i mellanstadiet. Sedan dess har lyckligtvis mycket förändrats, men vissa saker verkar tyvärr vara sig likt. En ny undersökning från Sveriges lärare visar att fyrtio procent av Sveriges högstadielärare och var tredje lärare i mellanstadiet hör elever uttrycka verbala kränkningar mot HBTQI-personer minst en gång i veckan.

Rapporten, som lanseras i samband med Stockholm Pride som pågår nu i veckan, visar att kränkningar mot HBTQI-personer är vanligt förekommande i skolan, i synnerhet på mellan- och högstadiet. Att unga homosexuella, bisexuella, queera och transpersoner är överrepresenterade i statistiken över psykisk ohälsa är därför knappast förvånande. Däremot är det allvarligt.

Den normaliserade diskrimineringen och HBTQ-kritiska retoriken har dessvärre inte bara fått fäste bland barn i skolbänken, utan den är betydligt mer utbredd än så. Inte minst har de senaste årens kulturkrig bidragit till det hårdnande tonläget.

När Försvarsmakten i veckan lanserade sin, vad som har kommit att bli, årliga Pride reklamkampanj följdes den av starka negativa reaktioner, vid sidan av många hejarop. Detta år lyder kampanjbudskapet ”Vi kommer kämpa till siste hen”. Vid sidan av negativa kommentarer på Försvarsmaktens Facebook-sida har debatten på X (tidigare Twitter) gått på högvarv. Enligt Moderata riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm är ordet ”hen” en politiserad term och att Försvarsmakten använder ett sådant språkbruk anser han är ”synnerligen olämpligt”. Detta trots att ordet ”hen” funnits med i svenska akademins ordlista sedan 2015. Ytterligare en moderat riksdagsledamot, Stefan Olsson, kommenterade kampanjen genom att undra om det står i Försvarsmaktens regleringsbrev att myndigheten ska bedriva "könsförnekande kampanjer". Försvarsmakten själva förklarar sin kampanj med att deras uppgift är att ”försvara Sverige, våra värderingar och vårt sätt att leva – hur vi än väljer att identifiera oss”. Det är ju trots allt det som är själva syftet med en militär, att försvara landet och alla som bor här.

Veckans händelser borde föranleda reflektioner från fler. Politiker som står upp för alla människors lika rätt och värde måste kavla upp ärmarna, för det är tydligt att kampen ännu inte vunnen. Att delta i Pride-parader är positivt, för det är ett viktigt sätt att öppet manifestera stödet för HBTQ+ personer och det är en bra plattform att diskutera utmaningar och lösningar. Men att vifta med en Pride-flagga en gång per år eller att delta i ett panelsamtal räcker inte för att säkerställa ett samhälle fritt från kränkningar och diskriminering.

Vi som står upp för jämställdhet måste göra våra röster hörda, inte bara under Pride-veckan utan alla dagar i veckan. Politiker måste gå från ord till handling och sätta in insatser där det behövs. Inte minst gäller det insatser i skolan – för inkluderings- och jämlikhetsarbetet måste påbörjas tidigt. Det är resursfrågor som måste prioriteras.