Vi är i ett partipolitiskt läge där det inte finns två tydligt ideologiskt präglade huvudalternativ inom den ekonomiska politiken. Det spretar både bland de partier som har släppt fram statsminister Magdalena Andersson (S) och de som tror att Ulf Kristersson (M) skulle göra det bättre. Konjunkturinstitutet varnar för att vi går in i en lågkonjunktur från nästa år, något som lär prägla ekonomin fram till 2026. 

Högkonjunkturer är trevliga, hjulen rullar på, ekonomin växer och det finns kapital, riskkapital och skattemedel till betydligt mer än det nödvändiga. När lågkonjunkturen tar vid är det mer ont om glädjeämnen.

Finanskrisen 2008, där turbulensen i den globala ekonomin slog hårt också mot Sverige, är det som ligger närmast i tid. Det var en ännu brantare uppförsbacke under 90-talskrisen, den var främst hemodlad med rötterna tillbaka in i 1980-talet. Få väljare, som var med då, längtar nog tillbaka.

Därför bör alla frikostiga vallöften från enskilda partier tas med flera nävar grovsalt. När det blåser snålt blir det tuffa papper – för alla. Det är i detta som nästa regering och regeringsunderlag har att lotsa Sverige framåt. Det mest basala måste gå först: att motverka en växande arbetslöshet, ökat utanförskap och ett näringsliv med många i onödan krisande och kraschande företag. 

Då krävs det en politik som sänker trösklar och underlättar för företag att anställa och ha anställda. Vi vet att småföretagen spelar stor roll. Sedan 1990-talet har merparten av jobbtillväxten skapats i företag med färre än 50 anställda. Dessa företag och dess medarbetare utgör står också för en stor andel de kommunala skatteintäkterna. Även om vi får en grön nyindustrialisering, där något eller några företag växer sig stora, förblir småföretagen den grund som helheten behöver vila på. 

Nästa regering måste alltså bejaka de små och medelstora företagens behov, där sänkta skatter på jobb och företagande ligger nära till hands. Med en lågkonjunktur kommer också ett behov att mildra effekterna för de enskilda som riskerar att drabbas hårdast. Ingen ska behöva fastna i arbetslöshet och utanförskap. Det måste till satsningar på såväl omställning som kompetensutveckling, ett rejält utrymme för utbildning i allmänhet. Det som kallas matchning – att företag och verksamheter som behöver nyanställa får lätt att hitta rätt kompetens – behöver bli än mer följsamt, med kortare ledtider. Det inkluderar personalförsörjningen inom skattefinansierad sektor, som sjukvården, omsorgen och skolan. 

Inte nog med det. Annika Wallenskog, chefsekonom hos Sveriges Kommuner och Regioner, varnar i Agenda för en kommande svår kostnadsutveckling inom kommunerna (SVT 28/8). 

Det talas i valrörelsen mycket om tillfälliga statliga bidrag för att minska kriseffekterna för hushållen, vilket kan göra nytta i stunden. Men det går inte att helt skydda hushållen från en hårdnande konjunktur. Det lär bli fler som tvingas vända på varje krona framöver. 

Vi befinner oss samtidigt i ett mycket osäkert säkerhetspolitiskt läge. På att göra-listan för nästa mandatperiod står en rejäl förstärkning av svensk försvar och formandet av ett totalförsvar värt namnet. Till detta ska läggas behovet av att värna svensk livsmedelsproduktion. Det krävs 'ven investeringar i kraftöverföring och ökad energiproduktion, på kort och längre sikt. Omställningen till ett mer hållbart, grönt samhälle måste fortsätta.

Det kräver hårda prioriteringar. Var beredd på att den vardag som väntar blir lite mer grå än på länge.