I en utredning som tagits fram på uppdrag av regeringen föreslås en utökning av preventiva tvångsmedel. Framförallt är det hemlig avlyssning i preventivt syfte som diskuteras. I praktiken innebär det att brottsbekämpande myndigheter kommer ha rätt att avlyssna människor utan att ha en konkret brottsmisstanke. Inte heller kommer personen som berörs att kunna få information om att den avlyssnats. Detta nya förslag kommer sannolikt att öka riskerna för icke berättigade intrång i individens personliga integritet. Det är en konsekvens av att allt färre personer vurmar för den personliga integriteten. Det är högst oroande. 

Självklart har man en förståelse för att det hänsynslösa och dödliga skjutvapenvåldet i Sverige driver politikerna att testa nya åtgärder. De kriminella gängen sätter skräck i många områden, de har fått fäste i flera samhällsinstitutioner och har lite respekt för mänskligt liv. Det är självklart att de ska bekämpas. Frågan är om man är beredd att göra detta till vilket pris som helst? 

Den personliga integriteten är en grundlagsskyddad rättighet. Denna rättighet ska skydda individen och dess information gentemot den offentliga sfären. Idag finns det ingen konkret definition men en bred tolkning av denna rättighet är att den enskilde medborgaren ska kunna förvänta sig att staten inte övervakar, avlyssnar eller kartlägger en utom i undantagsfall. Synen på rättigheten har också förändrats över tid, där lagstiftare tidigare sett den som ett samhällsintresse och där det nu snarare ses som en individuell rättighet. 
 

Om man jämför detta med en annan grundlagsskyddad rättighet, nämligen yttrandefriheten, så är synen en helt annan. Denna rättighet ses som ett samhällsintresse och som en grundbult i en demokrati. Yttrandefriheten är inte en rättighet som först och främst åberopas enskilda fall eller som är ett individuellt intresse, utan ett gemensamt intresse för ett öppet samhälle. Den personliga integriteten bör på samma sätt anses som ett samhällsintresse. För det är faktiskt en grundbult i ett demokratiskt samhälle att individen och dess information skyddas från staten, särskilt på godtyckliga grunder. Det är en förutsättning för ett öppet samhälle där individer vågar uttrycka sig fritt.
 

Därmed blir också det populära argumentet om “rent mjöl i påsen” irrelevant. För det handlar inte om att individer inte ska behöva oroa sig för övervakning om de inte gjort något fel. Det handlar om att vi i ett demokratiskt samhälle reflexmässigt bör rygga tillbaka på att staten över huvud taget skulle ha den befogenheten. Det nuvarande förslaget om preventiva tvångsmedel måste innebära att fler hör denna varningssignal och reagerar.