I politisk retorik blir skillnader ofta förstärkta. Trots att det gemensamt konstruktiva ofta hade gjort mer nytta. Ett område där debatten lätt blir upphetsad, är hur antagningen till populära skolor ska gå till.
Nu bryter Academedia, där bland annat Framtidsgymnasiet, LBS, Pysslingen och Vittra ingår, bilden av att friskolor bara vill ha antagningsköer.
Möjligheten att aktivt välja skola är nyttig. En blandning av offentligt drivna och fristående skolor är bra. Det ger variation, möjlighet att byta bort det som inte passar och det motverkar likriktning.
Baksidan är att köerna till populära grundskolor ofta är långa och antagningen blir då en följd av att ha påpassliga föräldrar, ibland snabba nog att ställa barnet i kön strax efter födseln. Det slår hårt mot flyttande barn och mot invandrade.
En ordning där lotten avgör allt vore tyvärr att urholka det medvetna valets värde. Det krävs något bättre än så.
Mycket här i livet bygger på – och ska bygga på – eget initiativ, egen koll och eget ansvar. Men om följden av söktrycket och aktiva föräldrar blir en skola där alla kommer från samma miljö, med lika bakgrund och studietradition, blir det också en utestängande miljö. Den skola som söker segregation sviker det breda lärandets anda och vision. Den skolan återspeglar inte det samhälle som väntar.
Så här skrev vi på ledarplats i våras: ”Låt kötid vara ett sätt att välja skola, men komplettera det med ett par andra urvalsformer. Gör det i samförstånd med de lokala skolaktörerna, inte i aggressiv polemik med.”
Den maningen gäller fortfarande. Bryt segregationen med gemensamma tag. Det går – om ambitionen är något annat än att demonisera det ena eller det andra.
Fotnot: Den ursprungliga texten innehöll en felaktighet om vilka skolor som ingår i Academedia. Jag beklagar felet.