Det finns goda skäl att placera myndigheter ute i landet i stället för i huvudstaden. Det visar en aktuell granskningsrapport från Riksrevisionen. Rapporten har tittat närmare på vilka effekterna blivit av att flytta eller upprätta myndigheter på andra platser än i Stockholm. Mellan 2004 och 2020 fattades på regeringsnivå 62 sådana beslut. Bland annat har delar av Tullverkets huvudkontor flyttat till Malmö, delar av Trafikverket till Kristianstad, ESF-rådet till Gävle, Universitets- och högskolerådet till Visby, Polarforskningssekreteriatet till Luleå och så vidare. 

Riksrevisionen konstaterar att utlokaliseringen av myndigheters verksamhet har lett till att 6 000 befintliga arbetstillfällen kunnat bibehållas och 4 000 nya tillkommit i andra delar av landet än Stockholm. Ur det större perspektivet är detta kanske relativt få jobb. Samtidigt kan några hundra tjänster utgöra en betydelsefull del av den lokala eller regionala arbetsmarknaden och dessutom skapa underlag för ytterligare arbetstillfällen. 

Att flera regeringar aktivt arbetat för att stoppa centraliseringen av myndigheter har även bidragit till att öka enskilda människors valmöjligheter. Framförallt känner färre akademiker sig i dag tvungna att söka sig till storstäderna för att få arbete inom sin profession. För många är det en ökad livskvalitet att kunna att bo och arbeta i den del av landet där man trivs bäst. 
En ytterligare bonus av myndighetsflyttarna är minskade kostnader för staten. I första skedet ger en myndighetsflytt ofta ökade utgifter. På några års sikt har man däremot kunnat räkna hem miljoner – till följd av minskade kostnader för såväl lokaler som för personal. Dessutom har personalomsättningen generellt varit lägre än vid jämförbara myndigheter i Stockholm. Det har heller inte visat sig vara några svårigheter för verksamheterna att utöva sina kärnuppgifter eller att styra och samordna sitt arbete ute i landet. 
 

Riksrevisionen rekommenderar den sittande regeringen “att fortsätta att matcha myndigheter, som är föremål för ny- eller omlokalisering, med regionala arbetsmarknader där det finns ett lämpligt utbud av arbetskraft”. Är statsminister Kristersson (M) och hans ministrar kloka så lyssnar de. Dessutom bör de se över den ständigt pågående smygcentralisering som är följden av att myndigheter på egen hand beslutar om att flytta hela eller delar av verksamheten till Stockholm. Till följd av denna har koncentrationen av statliga jobb till huvudstaden under den granskade perioden inte minskat i den omfattning som är önskvärt. Tvärtom. 
 

Det finns ett stort värde i att hela Sverige kan leva och utvecklas. När det nu är klarlagt att det är både billigare och bättre för många statliga myndigheter att ligga på andra platser i landet än på krypavstånd från riksdagen, är det rimligtvis bara för regeringen att agera med utgångspunkt ifrån det.