Folkbildningen har gjort stora insatser för det moderna Sverige. Den har fört bildning och kunskapssökande ut i samhällets alla vrår, de mest avlägsna och minst uppmärksammade. För att ge alla en chans. Där har klassresor och språkresor påbörjats, yrkeskunskaper stärkts och kulturvärden värnats.

Det är så mycket värt att ge fler möjlighet att lära mer. Det föreningsburna lärandet inom folkbildningen har en flexibilitet som kan och behöver göra stor nytta. Inte minst i en tid där okunskap och konspirationsteorier flödar och många visar sig vara alldeles för mottagliga. 

Därför är det så avgörande att de skattepengar som läggs på folkbildningens ansvar faktiskt används till bildning – inte till inbillning, antidemokratisk aktivism eller rent pengafusk. Därför är den stora folkbildningsskandalen i Järva så pass allvarlig. Fusk och fiffel har fått till följd att fyra av åtta studieförbund som är verksamma i området nu ska betala tillbaka 5,3 miljoner kronor som de har fått i statsbidrag på felaktiga grunder för 2019. Det gäller Medborgarskolan, Studiefrämjandet, NBV och Ibn Rushd. I början av nästa år fastställer Folkbildningsrådet återbetalningskraven för 2020. 

Folkbildningsrådet, som är intresseorganisation för landets tio studieförbund samt för ett stort antal folkhögskolor, har en dyrköpt hemläxa att göra. I ett pressmeddelande säger rådets styrelseordförande Catharina Håkansson Boman att ”vi måste öka kontrollen och skärpa villkoren för statsbidraget.” Så sant, så. 

Rådet har haft lite för lätt att gå i försvarsställning inför obekväma budskap, inte minst den skarpa kritiken mot Ibn Rushd. Att bara tro gott om de egna organisationerna. Folkbildningen har ett stort ansvar att kvalitetssäkra internkontrollerna – och stenhårt mota felaktigheter och fusk. Annars måste någon annan göra det.