Vuxna människor har svårt att bli uppfostrade och vill inte bli klappade på huvudet. Trots att det faktiskt är så att hälsoforskningen ibland vet betydligt bättre.
Det finns mycket värdefullt i arbetet för ökad folkhälsa. Ändå väcker det rebellen inom många av oss. Därför att det är en fråga om makt och personlig frihet. När myndigheter säger att du ska leva så här och så här, då är det nära till instinkten att göra tvärtom.
Vuxna människor har svårt att bli uppfostrade och vill inte bli klappade på huvudet. Trots att det faktiskt är så att hälsoforskningen ibland vet betydligt bättre om sådana frågor än var och en av oss gör.
De flesta av oss förstår att det här med drogmissbruk och alkoholism är ett helvete. Vi förstår att ett stillasittande liv och ett ständigt frossande i onyttigheter och ständiga sockerkickar inte gör oss friskare. Likväl reser vi lätt ragg när vi möter pekpinnar och moralkakor. Vi vägrar att äta rätt antal smörgåsar per dag och dricker ibland medvetet mer alkohol än den där rekommenderade mängden.
Vi älskar skräpmat, sockerstinna bakverk, feta chips och tandläkarens skräck, Coca cola. För att vi kan. Det där supernyttiga är, ärligt talat, oftast supertrist. Det är råd, inte tio Guds bud.
”Det är bäst att ta sig ett jättejärn i andra benet också” som Magnus och Brasse sjöng om en gång i tiden, i folkhemmets sanna upprorsanda. Den här konflikten mellan goda råd och makten att leva som vi vill, den kommer aldrig att lösas. Vi lyssnar nog, men väljer då och då att ge uppmaningarna långfingret, inte minst när det gäller alkohol.
Ändå behöver vi våra dietister, vi behöver läkaren som ställer frågan om hur mycket vi dricker för att bromsa ett riskbeteende och motverka framtida lidande. Myndighetsråden behöver visa fingertoppkänsla, utmana lagom.
Alkoholen som upprorssymbol är inte lika stark längre. Vi är på väg mot att förhålla oss till vin och öl på ett mer avslappnat sydeuropeiskt sätt, hellre än att dunka i sig en flaska Explorer på nolltid och däcka i ett dike på väg hem. En mer avslappnad och något mer livsnjutande alkoholkultur är verkligen välkommen.
Dagens ungdomar dricker jämförelsevis lite alkohol, en livsstil som får föräldragenerationen att närmast framstå som fyllefanatiker. Är detta på grund av upprepade goda råd under uppväxten eller mer av en långsiktig kulturförändring, en globalisering?
Samtidigt har användningen av andra droger, som cannabis, inte skjutit i höjden på ett kompenserande sätt. Enligt statistiken, åtminstone. Under 2023 var det en något större andel av tjejerna i årskurs nio, runt 7 procent, som sade hade att de använt narkotika någon gång. Bland grabbarna var det runt 6 procent. Det är ingen stor skillnad jämfört med 1970-talet. Folkhälsomyndigheten ser å andra sidan en viss ökning av det ”mer frekventa bruket”.
Kunskap om risker och riskbeteenden påverkar självklart över tid, men folkhälsoråden är ingen tvångströja. Det är bra så.