Ordföranden i riksdagens skatteutskott, en socialdemokrat, avgick cirka sex timmar efter det att SVT:s Uppdrag granskning hade avslöjat att han stod skriven i ett ruckel med utedass i Västergötland.
Vad då? Får folkvalda inte bo där de vill? Jo, om de bor där.
Vill de ha ersättning för ett annat boende blir det andra puckar. Riksdagens ledamöter har rätt till ersättning för en bostad i Stockholm, om de har sin permanentbostad mer än fem mil från Stockholm. Det vill till att den folkvalda också bor på folkbokföringsadressen.
Utskottsordföranden är inte ensam om att ha hamnat i SVT:s fokus. En moderat ledamot i samma utskott får också problem att förklara sig. Hon är skriven i Småland, men verkar privat bo betydligt närmare och ändå ha nyttjat förmånen att få en övernattningslägenhet utöver detta. Hon levererar en rad av ”jag ber om ursäkt” när sammanhangen ställs på en sin spets.
Riksdagsledamöter som har dessa förmåner lider inte brist på information, om rätt och fel. Det är inte heller första gången märkligheter av det här slaget tas upp. Förra gången stod bland annat Nyköping i fokus.
Riksdagen ska representera hela landet, med folk från hela landet. Den som är invald från en annan del av landet ska kunna ha kvar sin förankring där, sitt hem. Systemet med betald övernattningsbostad i huvudstaden – eller en ersättning för att ha ordnat något liknande – är en förmån som tål att vårdas. Det gör att den som bor långt bort kan fullgöra sitt uppdrag även när tiden är knapp, nätterna blir sena och mycket måste göras på kort tid i riksdagsarbetet, utan att staten ska betala hotellnätter.
Alla kan göra fel, men den som har äran att bli folkvald måste bemöda sig om att göra rätt, både förmånsmoraliskt och ekonomiskt.