Sedan 1974 har svenska föräldrar haft rätt till ekonomisk ersättning för att vara hemma och ta hand om sina barn. Syftet med föräldraförsäkringen är främst att främja anknytningen mellan barn och föräldrar under den första tiden i livet, men även att få till en mer jämställd fördelning av föräldraansvaret mellan män och kvinnor.
Med föräldraförsäkringen blir föräldraledighet inte en fråga om ekonomisk förmåga, utan om vilja. Det är en socialpolitisk prioritering vi som svenskar kan vara stolta över.
Föräldraförsäkringens utformning har återkommande debatterats flitigt. Senast av socialförsäkringsminister Anna Tenje (M), som meddelade att Moderaterna nu ser över försäkringen.
M, L, KD och SD kom i Tidöavtalet överens om att reformera föräldraförsäkringen, men inte på vilket sätt. Nu öppnar dessa för att det skulle kunna vara att låta andra personer än föräldrarna själva ta ut föräldradagar (Expressen, 3/4). Tenjes utspel om att dela föräldrapenning med släktingar och bekanta bygger på att skapa större ”flexibilitet” i vardagspusslet. Redan i dag är det möjligt för mor- eller farföräldrar att vårda sjukt barn med så kallad tillfällig föräldrapenning, vilket är rimligt. I det här fallet handlar det däremot om att låta en släkting eller helt annan person även ta ut de ordinarie föräldradagarna. Det är något annat.
Föräldraförsäkringens kärna – föräldrars anknytning och omvårdnad av sina små barn – hotas om förslaget blir verklighet. Föräldrar må kunna flytta dagar sinsemellan, men en skattefinansierad föräldraersättning bör rimligen inte kunna flippas runt utanför familjen. Det finns flera brister med ett sådant system.
För det första gynnar det inte det nyfödda barnet om båda föräldrarna väljer att arbeta mer under det första året, vilket blir en reell risk. Det kan exempelvis vara av ekonomiska skäl som att en morförälder med lägre inkomst i stället stannar hemma med barnet än de yngre arbetsföra föräldrarna.
För det andra kan följderna bli att anhöriga pressar föräldrar, av rent egoistiska skäl, att ”dela” med sig av föräldradagarna. Trots att mamman eller pappan gärna hade velat vara hemma. Det är förstås positivt om mor- och farföräldrar vill umgås med sina barnbarn, men det ska inte ske på bekostnad av barnens rätt att knyta an till sina föräldrar.
För det tredje skulle ett alltför flexibelt delande av föräldradagarna leda till att potten nyttjas av personer som helt saknar familjeanknytning. Det kan exempelvis handla om personer som hos bemedlade familjer i dag annars anställs som barnpassare. Ett ”nanny-system” som tidigare socialminister Lena Hallengren (S) uttryckte det.
Om vem som helst kan nyttja våra skattebetalda föräldradagar kommer föräldraförsäkringssystemet bli något annat än vad det är tänkt att vara. Flexibilitet i all ära, men inte på bekostnad av systemets grundläggande syfte och mål.