I det militariserade aztekiska samhället, på 1400-talet i dagens México, räknades man inte som fullt ut vuxen förrän man hade blivit en krigare. För män skedde det den dagen man lyckats ta en fiende fången. För kvinnor räknades man som krigare efter att ha fött barn. Barnafödande ansåg aztekerna var en strid. Kvinnans själ var under förlossningen tvungen att kämpa mot en demon som ville hålla kvar barnets ande i andevärlden. Kvinnans själ stred mot denna andevärld för rätten att få ut sitt barn till vår värld.
Det här är en så fantastisk berättelse, eftersom det säger något om barnafödande, att det är något av en strid. På grund av den fysik som vi människor har utvecklat är våra förlossningar svåra jämfört med de flesta andra djur. Att som kvinna kämpa sig igenom en förlossning är fullt av risker.
Det säger också något att mycket av de tidiga tecknen på religion och magi som har hittats, tycks handla om förlossningar. Före den moderna läkarvetenskapen var varje födsel en stor risk, både för modern och barnet. En strid om man så vill.
Allt det här säger något om vilken prövning en förlossning kan vara, vilka risker som faktiskt är inblandade och därför, hur viktig vården är. Genom modern läkarvetenskap har enorma framsteg gjorts jämfört med när kvinnor födde barn i aztekriket på 1400-talet. Men det finns risker kvar, och tyvärr fortfarande mycket att lära för vården om kvinnors hälsa.
I sociala medier trendar just nu taggen ”det ser fint ut”. Under den samlas berättelser om hur kvinnor har fått förlossningsskador. Ibland mycket svåra sådana som lett till problem som permanent inkontinens eller förstörda muskler i underlivet. Samt om hur bristfällig hjälpen har varit.
Där hör man om kvinnor som efter en förlossning har svåra smärtor och omfattande problem, men vars enda besked från vården blir just ”det ser fint ut”. Som om det är helt normalt att gå sönder efter sin förlossning. I ett inslag i Sveriges Radio, fick vårdpersonal frågan om det inte var fel att en viss typ av operation inte som regel erbjuds kvinnor som fått en viss typ av skada. Detta eftersom denna har visat sig hjälpa. Då blev svaret att ”kvinnor har fött barn i alla tider, även innan denna behandling fanns”.
Ja, men så har också kvinnor dött av sina förlossningar ”i alla tider”.
Att kvinnors hälsa fortfarande behandlas såhär är skamligt. Bara för att barnafödande och förlossningar är något nödvändigt för mänskligheten att gå igenom betyder det inte att det ska behöva vara förknippat med smärta, lidande och livslånga skador. Det är en absurd syn på vårdens uppdrag, att ge den bästa möjliga lindring.
I Kristianstads tingsrätt dömdes nyligen en barnmorska till villkorlig dom för hur hon agerat under en förlossning där barnet fick svåra hjärnskador. Det är välkommet att vi på allvar börjar granska även vårdens ansvar för att så många kvinnor under så lång tid fått oerhört bristfällig vård i samband med just förlossningar och graviditet.
Det borde inte få vara tillåtet att behandla just födande kvinnor som andra klassens vårdsökande och vifta bort svåra skador och begångna misstag. I ett jämställt och civiliserat samhälle ska ingen kvinna med svåra förlossningsskador behöva skickas hem utan vård med ett ”det ser fint ut”.