Det blev en krona i sänkt drivmedelsskatt, ungefär. En viktig del av valrörelsen handlade om priset för bensin och diesel. I princip alla partier hade förslag för hur dessa skulle pressas nedåt. Mest högljudda och rundhänta var Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna. Det var bara att kraftigt sänka skatten med så där nio, tio kronor – och strunta helt i nyttan av att öka andelen biodrivmedel som hållbart kan produceras i Sverige.
När den råa verkligheten tvingade sig in i regeringskorridorerna, klarade den SD-stödda regeringen att lova en sänkning till årsskiftet med 80 öre. Alla de väljare som plågas av ökade transportkostnader och röstade på de som nu styr, hade nog väntat sig betydligt mer. Den svekdebatten har redan börjat.
Den här vintern och våren verkar bli vara den svåraste kostnadsmässigt för många hushåll och företag på många år. Inte minst på landsbygder med större avstånd. Den långsiktiga omställningen, från vårt bensin- och dieselberoende, till förnybart och hållbart är något som måste göras.
Vi har att både bekämpa svåra klimatförändringar och att minimera beroendet av fossil energi från skurkregimer som Ryssland och diktaturer i Mellanöstern. Ju mer av det dagliga fordonsbränslet som kan produceras på nära håll desto bättre. Därför är det feltänkt av regeringsunderlaget att främst minska tillflödet av de drivmedel som kan produceras här – det som kallas reduktionsplikt. Alltför mycket biodrivmedel måste i dag importeras, men med en stadig efterfrågan skulle den inhemska marknaden för detta förbättras. Det är oljan och gasen som måste bort. Framtidens fordonspark byggs på hållbar el och förnyelsebart.
Rättelse: I torsdagens SN (27/10) hade jag förargligt nog räknat fel på hur mandaten fördelade sig inom oppositionen i Nyköping. C, V, MP och L hade kunnat få ihop lika många mandat som SD+KD – och då hade de tunga oppositionsposterna fått fördelas via lottning. Men de fyra partierna kunde inte enas om detta.