Ledare: Försvarspolitiken behöver bondförnuft

Det är avgörande att Centerpartiet håller fast vid sina löften och håller gränsen mot Socialdemokraternas skambud i försvarsfrågan.

I början av juni lades försvarsförhandlingarna på is. Socialdemokraterna har sedan Försvarsberedningens kollaps 2019 gjort svensk försvarspolitik till en bergodalbaneliknande fars. Att regeringen inte ens vill finansiera försvarsberedningens grundförslag visar på en skrämmande ovilja att ta ansvar för Sveriges säkerhet. Försvarsminister Peter Hultqvist (S) skyller den ekonomiska åtstramningen på coronakrisen, men pengafrågan har varit avgörande redan innan viruset tog sitt grepp om statsbudgeten (SvD 18/5).

Liberalernas Nyamko Sabuni och Allan Widman beklagade att det på grund av Socialdemokraterna saknas det breda samförstånd som tidigare efterfrågades i försvarsförhandlingarna (AB 10/6). De forna allianspartierna är överens, liksom SD. Försvarsberedningens förslag ligger fast – och det ska finansieras fullt ut. Den svaga länken i sammanhanget är inte riksdagen – det är regeringen. 

Faktumet är att det finns en bred riksdagsmajoritet för överenskommelsen, vilket även den tidigare försvarsministern Björn von Sydow (S) nämnt som en väg ut om regering vägrar att ge efter: ” […] men mycket hänger på Centerpartiet och Liberalerna – och indirekt då på Moderaterna och Kristdemokraterna samt att Sverigedemokraterna förmår att, så att säga, teckna firma.” (DN, 13/5). Ja, du läste rätt. En tidigare socialdemokratisk försvarsminister uppmanar riksdagen att köra över sin egen regering i försvarsfrågan. Det skulle åtminstone inte vara första gången som C och L känner sig nödgade att gå emot sossarnas bud i försvarsfrågan.

För drygt 80 år sedan, år 1936, valde Bondeförbundet och Folkpartiet att stötta den dåvarande Försvarskommissionens förslag. S ville istället – då som nu – kapa kostnaderna. Försvarskommissionens förslag vann, vilket med historien i backspegeln var ett nödvändigt beslut. Per Albin Hanssons första regering avgick, men efter sommaren återuppstod den med Bondeförbundet och genomförde oppositionens försvarsbeslut (SvD 23/8-16).

Det som Bondeförbundet och Folkpartiet förstod på 1930-talet var att försvars- och säkerhetspolitikens prioriteringar alltid står över det inrikespolitiska spelet. Regeringskriser är svåra men det är inte oppositionspartiernas uppgift att ge fri lejd åt en minoritetsregering att prioritera sin egen överlevnad framför landets säkerhet. Principen gällde 1936 och den gäller än idag. 

Vi befinner oss i en osäker tid i en orolig omvärld. Det är nu som de liberala partiernas opposition behövs som mest. Om C väljer att följa Björn von Sydows uppmaning skulle det trygga och hedra det som partiet tidigare lovat. När Socialdemokraterna valt att svika gör Centerpartiet rätt i att stå upp för det som fastställts av regeringens egen beredning. Det är vad en gammal bondeförbundare skulle benämnt det som – sunt bondförnuft.