Förtryckets tryckkokare har närmast exploderat

Trots ett stenhårt och våldsamt förtryck reser sig kineserna i protest mot den kommunistiska regimen.

Medan iranierna klipper sina hår och bränner sina slöjor, håller kineserna upp vita blanka pappersark. På så sätt bryter demonstranterna inte mot diktaturens strikta censurlagar.

Medan iranierna klipper sina hår och bränner sina slöjor, håller kineserna upp vita blanka pappersark. På så sätt bryter demonstranterna inte mot diktaturens strikta censurlagar.

Foto: Ng Han Guan

Ledare2022-12-03 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Det började som en sorgedemonstration förra veckan. Branden i skyskrapan i Urumqi, den största staden i regionen Xinjiang, orsakade tio människors död. Snabbt kom uppgifter om att de boende inte kunde ta sig ut ur byggnaden på grund av de hårda covidrestriktionerna, vilket förnekats från myndighetshåll. En ny våg av protester startade och spred sig över helgen till flera andra kinesiska städer.

Landets noll-covid-politik har inneburit omfattande frihetsinskränkningar under tre års tid. Lägenhetsdörrar har svetsats igen, studenter har varit inlåsta på campusområden under flera månader och fabriksarbetare har tvingats sova kvar i fabrikerna. Särskilda karantänläger har upprättats, dit man kan föras så snart det finns misstanke om smitta. Samtidigt på kinesisk statstelevision, CCTV, upprätthålls bilden av att nolltoleransstrategin fungerar bra.

Demonstrationer mot den kinesiska statens hårda pandemiåtgärder har förekommit tidigare under hösten, men har inte alls varit av samma magnitud som de nuvarande. I samband med kommunistpartiets kongress, där Xi Jinping skulle väljas om för tredje gången, lyckades en demonstrant under en kort stund hänga en banderoll på en bro i det hårt bevakade Peking. 

Nu har den politiska tryckkokaren närmast exploderat. Medan iranierna klipper sina hår och bränner sina slöjor, fäster kineserna munskydd över ögonen och håller upp vita blanka pappersark. På så sätt bryter demonstranterna inte mot regimens strikta censurlagar. Tystnaden får tala. De som vågar skanderar “Ner med Xi Jinping” och “stoppa nedstängningen”. Det beskrivs som det största som hänt sedan 1989 års protester vid Himmelska fridens torg. 

På den kinesiska motsvarigheten till Twitter skriver kineserna om sin frustration. En del av den begränsade omvärldsbevakningen de har tillgång till utgörs av sändningarna från fotbolls-VM i Qatar. På läktarna syns en enda folkfest, helt utan avstånd eller munskyddstvång. “Ligger Kina på samma planet som Qatar?” frågar de sig på det kinesiska forumet. Under tiden är myndigheterna i full gång med att rensa Internet på sökord som skulle kunna leda fram till vittnesmål från protesterna.

Medan omvärlden lever sida vid sida med viruset, fungerar dess utplånande som ett politiskt vapen i händerna på den kinesiska regimen. Nolltoleransstrategin används som ett led i att skaffa sig ytterligare kontroll över befolkningen. Storebror inte bara ser dig, utan styr varje steg du tar. Så ser frihetens själva antites ut. 

De senaste dagarna har lättnader utlovats från myndighetshåll. I västvärlden var vi glada över att få vår frihet tillbaka när restriktionerna slopades och vi äntligen kunde gå på restaurang igen. Men allt är relativt. Ett mindre hårt grepp om friheten är en klen tröst för de människor som redan lever i världens värsta diktatur.