Problemet med byråkrati är att det ofta formas många stuprör, med funktionalitet rakt ned, utan sidoblickar eller ansvar för det som hamnar vid sidan om. Var och en sköter sitt, punkt.
I krisens stund måste det finnas hängrännor, som ser till att sådant som inte passar i de invanda stuprören hanteras rätt och inte tappas bort. För många gånger är det inte papperssvalor som häckar i mellanrummet. Tvärtom är det ofta människoöden, där skador uppstår när ingen ser det som sitt ansvar att bistå, hjälpa och underlätta.
Därför ska myndigheter som förmår att ta stöd av varandra uppskattas. Ett exempel är Socialstyrelsen som har tagit hjälp av Försvarsmakten. I snart fem veckor har grönklädd personal bistått myndigheten med bland annat lednings- och stabsfunktioner. Att agera uthålligt under långvarig press.
Försvarets personal lär sig i sin tur om hur olika kompetenser inom hälso- och sjukvård kan nyttjas och kombineras. Risken för att en myndighet överbelastas motverkas – och kunskaper stärks på flera håll.
En viktig del av det funktionella i en samverkan kräver att individer faktiskt möts, utbyter och tar in värdet av varandras kapaciteter och kunskaper. All strategi, alla planer och funktioner behöver pragmatik, att finna lösningar i stunden på sådant som inte har kunnat förutsägas. Det är lätt att underskatta detta behov när det inte är kris.
Till DN säger Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell att hennes verksamhet har stor nytta av Försvarsmaktens kompetenser. Socialstyrelsen fick som en följd av krisen och smittskyddsinsatserna ett omfattande uppdrag att köpa in skyddsutrustning och sjukvårdsmateriel. Vi brukar ju inte vara så operativa, säger hon (DN 22/4). Socialstyrelsen sysslar annars främst med riktlinjer, föreskrifter och jämförelser inom vård och omsorg och har fått lära i stunden.
Försvarsmakten har inte bara stöttat Socialstyrelsen i krisen, utan också satt upp fältsjukhus i Älvsjö och Göteborg, och dessa bemannas med regional vårdpersonal. Ett annat utbyte av funktioner.
Att våga lära av varandra, att lita på varandras kompetenser och samarbeta trots ofta skilda verksamhetskulturer – det är sådant som gör stor nytta för Totalförsvaret. Detta samhällsskydd ska forma en stark helhet av militära och civila funktioner i tider då Sverige är allvarligt hotat – militärt eller på annat sätt.
Under krisen får nu svenska myndigheter erfarenheter av ett svårt, skarpt läge, inklusive sådant som inte riktigt går att öva på. En sitter i ryggmärgen, annat måste läras in. I efterspelet till coronakrisen gäller det att sammanställa och ta vara på dessa lärdomar.