Trots höstens ihärdiga fokus på risken för eller behovet av stramare smittskyddsåtgärder inför jul- och nyårshelgerna på grund av covid-smittan, kom effekterna av åtstramningarna för företagen att bli ett andrahandsuppdrag i regeringens prioriteringar.
I fredags kom till slut ett besked om att flera stöd till drabbade företag, som gällde under tidigare hårdare restriktionsperioder, återinförs. Det är bra. Det hela framställs som en uppgörelse mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Det är bra att konstruktiva behov också leder till konstruktiva beslut. Att polarisering inte omöjliggör pragmatisk samsyn, ens inför ett valår.
Samtidigt finns skäl att notera hur andra åtgärder – som mer direkt berörde löntagare – kommunicerades redan när smittskyddsskärpningarna infördes. Beredskapen borde ha varit därefter också för det som drabbar företagen.
När de återinförda restriktionerna från 8 december förmedlades, var näringslivsstödet dock sorterat in under orden "beredskap för". Det vill säga i Vi tar det sedan-korgen Ideologi kan förstås påverka att regeringens stödbeslut till arbetstagare prioriteras före företagens hälsa, men de olika stödbehoven är lika viktiga i det läge som är.
Hårda begränsningar för minimerande av trängsel i olika former, tydligt riktade till serveringsställen men också för arbetsgivare överlag, får direkta ekonomiska effekter i vardagen. Och det närmast direkt. De senaste årens restriktioner har visat detta tydligt nog.
I detta fall gjorde fördröjningen att oppositionen gavs utrymme för att komma med kritik och att M nu kan ståta med att ha puttat på regeringen för att få de tidigare stöden på plats igen.
Men, det här berör en helhet.
Framförhållning är bättre än reaktionstid. Visa på lärdomar av det som har varit. Krisar näringslivets olika sektorer på grund av statliga åtgärder, då blir effekterna på arbetsmarknaden tydliga: folk förlorar sin försörjning, företag går under – i onödan. Här finns något att ta till sig för alla framtida regeringskonstellationer.