Ända sedan staten Israels grundande 1948 har israelerna haft ett pågående konflikt- och krigstillstånd med de allra flesta av grannländerna. Länge var det bara två av dessa stater som hade normaliserat relationerna med Israel, nämligen Egypten och Jordanien. Men nu har först Förenade Arabemiraten och därefter Bahrain gjort samma sak.
Det här har inte föranlett några glada tillrop från svenska UD, tyvärr, mest tystnad. Bättre diplomatiska relationer borde väl ändå vara att välkomna i ett världens mest konfliktladdade områden? Även om det sedan länge är uppenbart att ett S-styrt UD verkligen inte gillar Israel.
Visst, det är USA under Donald Trump som har agerat i kulisserna. Palestinska företrädare liksom Iran och Turkiet är upprörda. Ingen reaktion förvånar.
Avspänning för Israel och staterna på Arabiska halvön betyder höjt tonläge från Iran och dess allierade, liksom från Turkiet. Allt ska också ses i ljuset av makt- och religionskonflikterna mellan sunnimuslimska statsledningar och shiamuslimska motsvarigheter i Mellanöstern. Motsättningarna är minst lika skarpa som tidigare.
Turkiet och Iran vill se stå som ledare för den muslimska världen, och som banérförare mot det hatade Israel. De stater som står närmare Saudiarabien och den sunnistyrda delen av Mellanöstern väljer nu en egen väg.
Det är ett steg i rätt riktning att Israel kan tala på ett mer normaliserat sätt med flera av sina grannländer. Utrymmet för en fredsprocess, som inkluderar en tvåstatslösning i Israel-Palestina-frågan har inte blivit sämre.
Diplomati är ett bra sätt att närma sig fred. Fredsavtal är ett bra sätt att begränsa konfliktrisker.