I sitt Almedalstal fokuserade Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok på skolan. En ny profilfråga för partiet men som varit en viktig fråga för den nya partiledaren sedan han blev vald. I talet presenteras förslag för en förändrad skolpeng och tuffare tag kring oseriösa aktörer i skolan. Det är positivt för att det är hög tid att reformera den friskolereform som sjösattes på 90-talet. Det finns inget som gör att dagens friskolesystem i sak är borgerligt eller liberalt.
När friskolereformen klubbades igenom i Sveriges riksdag 1992 var det med goda intentioner. Elever och föräldrar skulle få mer frihet att välja sin egen skola. Fler pedagogiska inriktningar kunde testas och skolor med olika fokus kunde få drivas. Individer fick mer frihet att bestämma över sin egen skolgång - och därmed starten på sin livsresa. Idén om att skolor, såväl friskolor som kommunala, kunde konkurrera med kvalité, olika inriktningar och pedagogik var solklart liberal och sund. Problemet är att den goda idén förvandlades till en bister verklighet. Det finns för många oseriösa aktörer i svensk skola. Istället för att konkurrera med kvalité, konkurrerar man med betygsinflation och håller nere kostnader. Det var aldrig tanken.
Man måste komma ihåg att friskolor inte verkar på en fri marknad. Det är inte konsumenter som betalar för tjänsten utan skattebetalarkollektivet. Det finns inte heller någon differentiering i betalningsviljan beroende på kvaliteten av utbudet eftersom alla skolor erhåller samma skolpeng - därför fungerar inte heller vanliga prismekanismer eller utbudskurvor.
Därför är tanken om en differentierad skolpeng beroende på skolans ansvar fullt rimligt. Skolor som tar emot barn med särskilda behov, som har en närvarande elevhälsa och som har ett utbudsansvar bör kompenserar för den tjänsten. Det skapar en bättre prissättning av skolor och är mer i linje med synen på marknadsekonomi. Det finns inte heller en poäng med att oseriösa aktörer fortsatt får verka på skolmarknaden. Dessa företag är de facto bidragsentreprenörer - det vill säga företag som enbart överlever på statligt stöd. Det finns ingen anledning till att skattemedel ska gå till undermåliga tjänster.
Inget av detta innebär att friskolor bör beläggas med vinstförbud eller att alla friskolor ska bort. Det vore förödande för de 400 000 elever som går på en friskola. Det innebär däremot att friskolesystemet måste reformeras och vårdas för att uppnå de resultat som man eftersträvade när det infördes. Skolan är en otroligt viktig plats för kunskap, livsresor och för det förebyggande arbetet. Diskussionen behöver bli mer nyanserad än dagens skyttegravar där man antingen är för eller emot friskolor. Sveriges elever förtjänar bättre.