På många håll i landet har regionerna gått ut och bett om hjälp av frivilliga. Den som har en vårdutbildning eller viss kompetens och på kort varsel kan hjälpa till, efterfrågas särskilt. I Region Stockholm anmälde sig tusentals frivilliga.
Region Sörmland har efterfrågat såväl ST-läkare och specialistläkare som vårdutbildad personal mer generellt till de tre sjukhusen. Till det som kallas verksamhetsservice behövs lokalvårdare, servicemedarbetare, transporttekniker med körkort, kockar och kökspersonal. Det är en bred flora av behov, där den som har möjlighet kan göra en viktig skillnad.
I SN (28/3) berättar exempelvis Ellinor Carlsson, som är utbildad undersköterska, om hur hon anmälde sig som frivillig och nu har fått en första intervju och gått vidare till nästa steg.
I en organisation som vården är det förstås inte bara att kasta in folk som de kommer. Det är viktigt att frivilligkraften används där den kommer till sin rätt. Ingen är betjänt av att ställas inför krav som överstiger vad han eller hon kan leva upp till.
I kriser kan många ofta göra något. Det har vi sett goda exempel på tidigare. Under de stora skogsbränderna för ett par år sedan var frivilliga insatser ack så värdefulla. Men de gav även upphov till eftertanke och utvärderingar. De frivilliga behöver användas på ett sätt som stötar och inte försvårar det offentligas redan organiserade arbete. Det är också skillnad på rent ideella insatser och sådant som ska ersättas ekonomiskt. Att vara tydlig med vad som gäller för respektive insats, är en viktig slutsats av tidigare kriser.
Det må vara skillnad på skogsbrand och epidemi, men hur de frivilliga händerna tas emot inom det professionellas ramar påverkar även förtroendet för verksamheternas och myndigheternas krishantering.