SVT:s Agenda hade i söndags kvÀll en tvÄ timmars specialsÀndning om gÀngbrottsligheten. Folkvalda frÄn samtliga Ätta riksdagspartier fanns med för att ge sin syn pÄ situationen och hur detta samhÀllsproblem ska motverkas. Hittills har partipolitiken för kampen mot gÀngbrottsligheten lite för lÀtt formats till en tÀvling om att signalera hÄrdhet. Att tuffaste tag vinner. Det tonlÀget lever kvar inför valÄret, men möjligen ser vi fler nyanser bortom de mest högljudda partierna.
GrundfrĂ„gan Ă€r vad som fĂ„r en ung mĂ€nniska att utsĂ€tta sig för risken att skjutas ihjĂ€l före 25 Ă„rs Ă„lder. Bara för att i stunden ha en hög med stĂ„lar och nĂ„gra statusprylar att visa upp för andra? Lockelsen att bli ârikâ i nuet och riskera att vara död i morgon, Ă€r bedrövande i sin brutala enkelhet.
I vĂ„r historia â den strĂ€cker ju sig lĂ„ngt bortom den svenska demokratins födelse â lider vi ingen brist pĂ„ stenhĂ„rda straff. Maktens brutalitet som skulle vara androm till varnagel. Galgbackarna stod redo. Trots all hĂ„rdhet begicks det Ă€ndĂ„ brott. Fattigdom och desperation var nĂ„gra förklaringsfaktorer, men Ă€ven sĂ„dant som vi kan beskriva som att tillfĂ€llet gör tjuven. Det hĂ„rdhĂ€nt avskrĂ€ckande ger ingen given garanti om frihet frĂ„n brott.
Att en del pÄföljder, straff, behöver skÀrpas för att effektivisera arbetet mot organiserad brottslighet, Àr korrekt. Graden av brottets allvar ger polisen fler verktyg att ta till. Men Àven i detta krÀvs mer av en helhetssyn. Den danska brottsbekÀmpningens framgÄngar mot gÀngkriminaliteten berör betydligt mer Àn hÄrdast möjliga tag och lÀngsta möjliga straff, om vi lyssnar till vad den danske kriminologen David Saudal förklarade i SVT. Det mÄste till en genomtÀnkt skolpolitik, bostadspolitik och socialpolitik, utöver ett gediget polisarbete
Nationalekonomen Ingvar Nilsson har rĂ€knat pĂ„ samhĂ€llskostnaderna för den som Ă€r aktivt gĂ€ngkriminell i 15 Ă„r. Summan av brottsligheten och de motdrag som polis och andra myndigheter behöver ta till, blir 23 miljoner kronor, ibland betydligt mer. Varje gĂ„ng nĂ„gon kan hĂ„llas borta frĂ„n gĂ€ngkriminalitet sparar det samhĂ€llet â och statskassan â problem och kostnader. MĂ€nskligt lidande minskar. DĂ€rför Ă€r det noga med att skatteresurser och arbetstimmar lĂ€ggs pĂ„ Ă„tgĂ€rder effektivt gör skillnad över tid, och bidrar till ett friare, bĂ€ttre och tryggare samhĂ€lle.
Kriminaliteten ska inte löna sig. Allt det som göder kriminalitetens avkastning och lockbeten om snabba cash mĂ„ste bekĂ€mpas. Handeln med knark och andra olagliga verksamheter Ă€r en sĂ„dan faktor. Att göra svarta pengar till vita mĂ„ste bli svĂ„rare. GĂ€ngkriminalitetens "makthavare" mĂ„ste Ă„ka fast â inte bara dess fotfolk. Den illegal vapenhandeln mĂ„ste strypas av. NĂ€r gĂ€ngkriminaliteten betalar sig allt sĂ€mre, lĂ€r det bli fĂ€rre som Ă€r villiga att sĂ€tta livet pĂ„ spel.
Polis och samverkande myndigheter ska ha lÄngtgÄende befogenheter att agera dÀr det finns rimlig misstanke om brottslig verksamhet. DÀremot ska vi avstÄ frÄn ÄtgÀrder som slÄr blint, utan misstanke. Det gÀller sÄ kallade visitationszoner liksom lÄngtgÄende möjligheter till avlyssning av allt och alla.
Kom ihÄg att polisnÀrvaron ska signalera trygghet, inte bara skrÀmma skurkar. Ett lÄngtgÄende förtroende som polisen kan bÀra och möta, i villakvarter och pÄ landsbygden sÄvÀl som i miljonprogram, Àr guld vÀrt. Det sÀkras via nÀrvaro, handlingskraft och dialoger. Ju fler som vÄgar lita pÄ och berÀtta för polis och andra myndigheter om olagligheter och skumrask, desto smalare blir utrymmet för det kriminella.