SVT:s Agenda hade i söndags kväll en två timmars specialsändning om gängbrottsligheten. Folkvalda från samtliga åtta riksdagspartier fanns med för att ge sin syn på situationen och hur detta samhällsproblem ska motverkas. Hittills har partipolitiken för kampen mot gängbrottsligheten lite för lätt formats till en tävling om att signalera hårdhet. Att tuffaste tag vinner. Det tonläget lever kvar inför valåret, men möjligen ser vi fler nyanser bortom de mest högljudda partierna.
Grundfrågan är vad som får en ung människa att utsätta sig för risken att skjutas ihjäl före 25 års ålder. Bara för att i stunden ha en hög med stålar och några statusprylar att visa upp för andra? Lockelsen att bli ”rik” i nuet och riskera att vara död i morgon, är bedrövande i sin brutala enkelhet.
I vår historia – den sträcker ju sig långt bortom den svenska demokratins födelse – lider vi ingen brist på stenhårda straff. Maktens brutalitet som skulle vara androm till varnagel. Galgbackarna stod redo. Trots all hårdhet begicks det ändå brott. Fattigdom och desperation var några förklaringsfaktorer, men även sådant som vi kan beskriva som att tillfället gör tjuven. Det hårdhänt avskräckande ger ingen given garanti om frihet från brott.
Att en del påföljder, straff, behöver skärpas för att effektivisera arbetet mot organiserad brottslighet, är korrekt. Graden av brottets allvar ger polisen fler verktyg att ta till. Men även i detta krävs mer av en helhetssyn. Den danska brottsbekämpningens framgångar mot gängkriminaliteten berör betydligt mer än hårdast möjliga tag och längsta möjliga straff, om vi lyssnar till vad den danske kriminologen David Saudal förklarade i SVT. Det måste till en genomtänkt skolpolitik, bostadspolitik och socialpolitik, utöver ett gediget polisarbete
Nationalekonomen Ingvar Nilsson har räknat på samhällskostnaderna för den som är aktivt gängkriminell i 15 år. Summan av brottsligheten och de motdrag som polis och andra myndigheter behöver ta till, blir 23 miljoner kronor, ibland betydligt mer. Varje gång någon kan hållas borta från gängkriminalitet sparar det samhället – och statskassan – problem och kostnader. Mänskligt lidande minskar. Därför är det noga med att skatteresurser och arbetstimmar läggs på åtgärder effektivt gör skillnad över tid, och bidrar till ett friare, bättre och tryggare samhälle.
Kriminaliteten ska inte löna sig. Allt det som göder kriminalitetens avkastning och lockbeten om snabba cash måste bekämpas. Handeln med knark och andra olagliga verksamheter är en sådan faktor. Att göra svarta pengar till vita måste bli svårare. Gängkriminalitetens "makthavare" måste åka fast – inte bara dess fotfolk. Den illegal vapenhandeln måste strypas av. När gängkriminaliteten betalar sig allt sämre, lär det bli färre som är villiga att sätta livet på spel.
Polis och samverkande myndigheter ska ha långtgående befogenheter att agera där det finns rimlig misstanke om brottslig verksamhet. Däremot ska vi avstå från åtgärder som slår blint, utan misstanke. Det gäller så kallade visitationszoner liksom långtgående möjligheter till avlyssning av allt och alla.
Kom ihåg att polisnärvaron ska signalera trygghet, inte bara skrämma skurkar. Ett långtgående förtroende som polisen kan bära och möta, i villakvarter och på landsbygden såväl som i miljonprogram, är guld värt. Det säkras via närvaro, handlingskraft och dialoger. Ju fler som vågar lita på och berätta för polis och andra myndigheter om olagligheter och skumrask, desto smalare blir utrymmet för det kriminella.